Hello you!

Dagens promenad var solig med en aning av vår i luften. Ingen tussilago i diket eller så. Men hela atmosfären känns annorlunda. Det är lättare att andas, det doftar på ett visst sätt. Vi svenskar är bra på att känna begynnande årstidsväxlingar. Vi kan sniffa oss till dem som Arlandas hundar gör med kokain.

Agnes lever och frodas. Jag har sovit som en gudinna varje natt sedan mitt lilla "sömnproblem" inträffade förra veckan. Vaknar varje dag utvilad och redo för nya bebisutmaningar. Agnes har börjat äta mer sällan på natten vilket gör sömnperioderna längre. Dock har vi regredierat här hemma. Agnes sover med oss igen emellanåt.
Hon verkar inte gilla sin säng speciellt mycket. Kanske ligger det en ärta någonstans därunder madrassen och skaver. Eller så gillar hon värmen och tryggheten hos mamsen och pappsen bättre. Det förstår jag. Hon är inte ens 3 månader. Ingen hets eller stress här inte. Hon klagar inte på sin säng per definition, hon börjar bara försöka åla sig över till vår säng varje gång man lägger henne i sin...haha.

Nu ska vi kolla in Storvreta IBK på "burken" som min pappa brukar kalla den.
Imorgon blir det föräldragrupp i Björklinge församlingshem, spännande.

Kärt barn har många namn

Snuttan. Skruttan. Pluttan. Gullis. Gurkan. Agge. Stumpan.
Lillgos. Fining. Älskling. Lillskrutt. Gumman. Skruttis.

Och fler kärleksfulla smeknamn lär det bli genom åren...

Om jag var frisör

skulle jag skriva en bok. Definitivt.
Jag skulle skriva en bok om alla de unika individer som besökt salongen under åren.
Kreti och pleti.

Det är en intressant företeelse det här med frisörbesök.
Helt plötsligt sitter man där och häver ur sig en massa saker om sitt liv, för en främmande människa. Man delar med sig av sitt privatliv och det känns fullkomligt naturligt av någon konstig anledning. Att gå till frisören kan nog ha terapeutisk verkan för många. Istället för att lägga sig i en soffa i ett rum. Där alldeles för många böcker trängs i hyllorna. Där en medelålders person med manchesterkavaj sitter med block och penna och tittar forskande på en när man gräver i sina innersta rum.

Jag var hos frisören idag. Det var en klok kvinna, utan manchesterkavaj.
Fem minuter in i den otroligt ospännande Hänt Extra-tidningen kände jag att jag ville ringa hem och kolla läget. Då sade kvinnan i spegeln att hon tyckte att jag skulle låta bli. Bara koppla bort ett tag och låta mig bli ompysslad. Det gjorde jag.
Gick därifrån fräsch i håret och med nya insikter. Man behöver inte alltid ha kontrollen.

Agnes och pappan hade haft det mysigt när jag var borta. De hade lekt tittut-leken.

Nya kunskaper

Agnes verkar ha kommit ur sin "fas". 3-månaderskrisen kallas den visst. Varsågoda och läs nedan hur detta språng brukar yttra sig:

Nyanser

12 veckor

Liksom tidigare kan du märka att ditt barn blir skrikigare, klängigare, sover och äter sämre och kanske är tystare än förut.

Vid 12 veckor kliver så barnet in i nyansernas värld. Barnet lär sig både att uppfatta nyanser och att utföra dem själv. Hon kan tex höra skillnad i tonläget i en röst, eller uppfatta hur ljuset ändras i ett rum när solen går i moln. Du märker att barnets rörelser blir mjukare när hon sträcker sig efter något och när hon vrider på huvudet och följer en sak med ögonen.

Exempel på nya färdigheter:

-rör huvud och ögon smidigt när hon följer något med blicken
-drar sig upp till sittande om hon håller dig i handen
-använder bägge fötterna för att skjuta ifrån när hon sitter i babysitter eller ligger på en filt
-greppar om saker med båda händerna
-stoppar allting i munnen
-studerar och leker med händerna
-upptäcker att hon kan tjuta och gurgla och byter mellan olika toner
-blåser salivbubblor
-uttrycker tydligt att hon blir uttråkad av att göra samma saker eller titta på samma leksak för länge

Det känns som om Agnes är på andra sidan nu. Hon är åter en liten solstråle. Knappt något gnäll eller kink alls. Hon behöver inte bli buren för att kunna somna. Tutten och hon är fortfarande goda vänner men relationen bygger numera på mat och endast mat. Hon tar nappen igen och somnar lugnt och fridfullt om hon har den i munnen. Ibland somnar hon t.o.m. utan! Här är sakernas tillstånd ständigt ett flytande begrepp. Som förälder får man leka detektiv, klura ur vad som fungerar och inte fungerar.

Agnes har kommit ut på andra sidan som sagt, med nya färdigheter.

Om en stund ska mamman få bli ompysslad av frisören som ska avlägsna den 15 cm långa utväxten. Pappan ska ta hand om gosungen. Vilket betyder att jag inte har tid med er längre, nu ska här pumpas ut mjölk!

Titta vad jag kan!

Inte underligt att lillan haft existentiell ångest och bjudit på skrikfest om kvällarna när hon lär sig så otroligt mycket nya saker hela tiden.
Hennes hjärna verkar gå på högvarv.
Så här gjorde hon idag när jag lade henne på magen. Ungen lyfte på huvudet och jag började nästan grina av stolthet. Undrar hur jag kommer reagera när hon lär sig gå. Och när hon tar studenten. Då spricker jag väl och börjar störtböla så att man blir kallad pinsam morsa och hon får skämmas över mig.
Men vad fantastiskt det är när man får vara med om en annan människas utveckling.
Makalöst.

Ps. Jag sov som en prinsessa inatt, efter en del livsstilsjusteringar. dvs örtte istället för choklad och ett positivt tänkande. Klart jag kan sova! Ds.

Snor och en ovälkommen gäst

De senaste dygnen har varit som ett töcken av snor och galenskap. Min sömn totalhavererade och lillan blev förkyld. Det är inte lätt att äta med näsan full av snor. Stackars lillan.
Sömnbristen blev en ond spiral av stress. "Om jag inte sover kan jag inte orka med morgondagen" resonerade jag och min kropp ställde in sig på sömnsvält, tvärtomeffekt alltså. Ni vet säkert hur det känns när man verkligen måste sova, då går det ännu mindre när man ligger och tänker på just det.
Att jag hade smällt i mig en hel chokladkaka av mörk sort hjälpte nog inte till med tanke på att de tydligen innehåller ganska mycket koffein. Min kropp får väldigt sällan smaka på koffein i och med att jag inte är en kaffedrickare så att den blev hyperaktiv behöver man inte vara kärnfysiker för att förstå.

Tur att man har en underbar sambo som backar upp när mamman lider av icke-bebis-relaterad sömnbrist. Det är ju ett tragikomiskt lyxproblem jag har egentligen. Många föräldrar skulle kunna ge vad som helst för att deras barn ska sova en hel natt. Mitt barn sover, jag skulle kunna kunna sova 12 timmar om jag ville. Och så ligger jag och vrider och vänder mig och förvandlas till zombie ÄNDÅ. Jag är knäpp och ni sömnlösa mammor förtjänar nästan en ursäkt, ni vars bebisar håller er uppe om nätterna. Sorry!

Vi fick dessvärre ställa in dagens fika med mina härliga ortopedkollegor och deras bebisar och stanna hemma för att försöka få lillan kurant så snart som möjligt.

I morse hade katterna nöjet att få leka med en livs levande mus, med en lång äcklig svans. Som de hittade INOMHUS.
Den har tydligen residerat bakom vår spis. Den stackaren fick utstå en hel del tortyr innan Mange lyckades släppa ut den. Så är det att bo på landet sörrni.

Nu ska jag kila vidare. Tjingeling.

Trött tjej och trött mamma

Så här trött kan man vara ibland. Särskilt efter en tur till stan.

Snöflingorna virvlar runt utanför fönstret med full styrka så vi blir inomhus resten av dagen och myser. Agnes väger nu 6030 g, inte illa pinkat.

Idag är det mamman som är övertrött. Går omkring här hemma och känner mig lite smått snurrig. Det är femte natten jag inte kan sova ordentligt. Insomnia. Lillan sover som en stock, jag har haft svårare att komma till ro. Nu känner jag mig nästan lite sjuk. Har inte kunnat slumra en stund på dagarna heller. Det är som om min kropp vägrar sova, förnekar mig sömn.

Måste komma till botten med detta, finna anledningen till sömnproblemet.

I natt berodde det iofs på att Agnes använde mig som levande napp, ville amma mest hela tiden. Snutt snutt snutt. Så fort jag flyttade mig en cm sträckte hon ut armen efter mig, eller stoppade in hela näven i munnen och sög på den.

Hon gjorde samma sak nyss och då tog hon faktiskt nappen så vi får hoppas att det fungerar även i natt.

Man vet att man är övertrött när det känns som om man håller på att förlora förståndet. Jag läste denna artikel: http://www.unt.se/ekonomi/konsument/fangelse-for-bajsande-kund-1216756.aspx och höll bokstavligen på att skratta ihjäl mig, samtidigt som jag grät. Det var ett hest lite galet skratt och det höll i sig i nästan fem minuter.

Jag hoppas verkligen att jag får sova inatt. Håll tummarna.

I helgen har vi

inte gjort många knop, mer än promenader i den vackra vintervädret som varit här på landet.
Det riktigt gnistrade om träden och ovanför åkrarna svävade slöjor av dimma. Det kändes som att vi vandrade bland molnen.

Jag & Mange har upptäckt svenska spels hemsida. Men ni kan vara lugna, vi lovar att inte spela bort Agnes spargrispengar. Jag vann 200 kr på Keno. Det är galet kul med turspel tycker jag, även om det är ganska omöjligt att vinna några större summor.

Zlatan på TV, det missar vi sällan här hemma. Agnes verkar gilla Zlatan, jag har nog sett hur hon försöker verbalisera sin beundran. Hon jollrar och ler när hon ser honom, hon har lite svårt att säga Z bara...

Agnes har börjat upptäcka Labangubbarna som sitter på hennes babysitter, hon plockar med dem och ger dem käftsmällar. Det ser riktigt roligt ut.

Igår söndag fick jag och Mange av någon anledning för oss att släcka för natten när Agnes bara hade varit vaken i 45 minuter efter sin senaste sovstund. Vi tyckte att hon verkade trött för att hon gnuggade sig i ögat. Vi tänkte inte på att hon ju faktiskt kunde fått en smula- eller ett av alla de miljoner katthår som berikar vår inomhusmiljö i ögat.
Det skulle vi aldrig ha gjort.
Så förbannad hon blev. Ursinnig. Sen matvägrade hon helt sonika och gallskrek ännu mer. Ingenting hjälpte. Bara att tända ljuset. Men det var liksom för sent. Hon var för arg för att vilja busa, när hon jollrade lät det mest som om hon skällde ut oss efter noter.
När ca 2 timmar passerat blev lilla damen så klart övertrött istället och skrek ännu värre, ända tills hon däckade av utmattning och vi kunde lägga ner henne i sängen.
Sedan sov hon med oss i stora sängen hela natten och andades så tyst att jag var tvungen att kontrollera att hon verkligen levde fortfarande.

Det är ingen barnlek det här med att ha barn ska ni veta. Ujujuj.
Idag är jag trött med stort T och förbannar mig själv för att jag aldrig blir "vuxen" nog att sörpla litervis med koffein varje år, som de andra svenskarna.

Idag är allt som vanligt igen. Nu ska jag busa med min goa unge, hon älskar när man knäpper med fingrarna och sjunger för henne. Favoritlåten för tillf'älet är Neil Young - heart of gold. Sedan ska det lagas våfflor!

Go your own way

Mina föräldrar har aldrig lagt sig i vilken väg jag velat gå i livet. De har inte haft några förväntningar på mig, aldrig hetsat eller manat. Aldrig pressat mig på något vis.
Ingen av dem har någonsin tjatat på mig om att jag måste göra läxorna eller haft som mål att jag skulle plugga vidare.
Jag har alltid känt att man får göra precis som man vill, gå sin egen väg.
Att det gick bra för mig i skolan var för att jag förstod att jag gjorde det för MIN skull, inte för deras. Drömmen om universitetet var min egen, den hade jag tidigt. Jag har fått prova på olika idrotter, kurser, seglarskolor, kanotskolor mm och inte fått onda ögat om jag tröttnat och velat sluta. Mina föräldrar har levt sitt eget liv, inte genom oss barn och jag lever numera mitt liv. Mina beslut är mina liksom konsekvenserna.
De har alltid varit glada för min skull när något jag velat uppnå gått min väg men aldrig haft en enda åsikt om hur jag ska bo, var jag ska bo, vem jag ska bo med, vad jag "borde" göra etc. En sån förälder tänker jag också bli. En som tycker att alla jobb är bra jobb och att jorden inte går under om Agnes får IG i matematik eller har ett "lågstatusyrke" som drömjobb. Sanningen är ju att det är vi vuxna som ger barnen signaler om vad som är bra och mindre bra. Ta exemplet om pappan som var sopåkare. Hans dotter sade att hon ville bli som han när hon blev stor - Nej det vill du inte säger pappan då...

Om Agnes blir en trygg och kärleksfull människa som respekterar andra för de individer de är och gör det som gör henne lycklig oavsett vad det är, ja då är jag nöjd.


Kuriosa: Men att duscha regelbundet. Det tjatet kom jag aldrig ifrån. De var på mig som iglar, iaf mamma. " Man måste sköta sin personliga hygien" ekar fortfarande i mitt huvud. Min mamma dammsuger varje dag och har erkänt ett visst mått av renlighetsmani, eller clean freak som jag kallar det...

En dag med Agnes

Så här ser en dag med Agnes ut (en dag då vi bara är hemma och inte är iväg någon längre stans):

10.00 - Vaknar med världens största leende på läpparna
11.30 - Somnar i vagnen på promenad
12.30 - Vaknar
14.00 - Somnar
15.00 - Vaknar
16.30 - Somnar
17.30 - Vaknar, pappan kommer hem om det är vardag
19.00 - Somnar
20.00 - Vaknar
21.30 - Somnar för natten efter en sagostund och mys.
01.30 - Gnyr i sömnen - in med bröstet, äter i sömnen
06.00 - Gnyr i sömnen - in med bröstet, äter i sömnen. Blöjbyte
10.00 - En ny dag börjar!

Så ser våra dagar alltså ut. Tidsangivelserna är naturligtvis inte exakta men nästan. Agnes är ganska förutsägbar och har så varit sedan födseln. Hon föddes med en färdig dygnsrytm. Jag kör med fri amning så dokumentation av mattider blir lite finurligt. Hon gillar att småäta. Mellan sovstunderna på dagen är det lite olika aktiviteter som äger rum.

Just det, gårdagens läkarbesök & BVC gick finfint. Lilltjejen väger 5960 g och mäter 62 cm.

För det var fint vääder

Idag var det fantastiskt vackert väder ute med en sol som värmde. Jag och Agnes tog en långpromenad. Agnes sov nästan hela vägen, hon var tvungen att kinka lite efter att ha kommit till insikt om att hon inte skulle få somna med tutten i munnen. Hon var inte tillräckligt trött när vi gick ut och då blir det på det viset. Vanten fick duga som snuttefilt och sen däckade hon.

Det är mycket kläng nu. Inga leksaker är roliga, bara mamma och pappa. Leksaker och babygym duger i tre sekunder sen är det nog. Hon tittar efter oss var vi än går. Men vi är ju så galet snygga så jag förstår henne..

Bära bära bära är det som gäller. Hon kan bara somna i famnen numera. Tror jag ska plocka fram de där julklappshantlarna från år 2008.

Skruttan sover fortfarande hela nätterna men har börjat med en rolig liten vana framåt morgontimmarna. Det går till så att hon liksom gnider ansiktet i filten hon sover på (hon sover på sidan därför har hon ingen kudde än). Vi har haft lite olika teorier om vad det är hon håller på med egentligen. En var att hon hade gaser i magen som hon ville få ut och att hon liksom 'tog i' om ni förstår vad jag menar. En annan förklaring kunde vara att det var kräkningar som ville upp efter att hon ammat på natten (hon ammar i sömnen).

Men. igår kväll gjorde hon det igen, i vaket tillstånd. Nu tror vi att vi har svaret: Hon försöker vända sig självtill mage! Vi får se när hon lyckas. Varför hon gör det nattetid vet vi inte riktigt, den måste vi fundera på ett tag till.....



Imorgon blir det läkarbesök, vägning och mätning.



Köpte en rolig grej idag, en mobil till babyskyddet, som spelar musik. Vi får se om den går hem.

Musik är plockgodis

Tack pappa för att du spelade Beethoven på högsta volym om söndagarna när man desperat ville ha sovmorgon. Tack pappa för din varierade musiksmak. Vi är inte alltid överens om vad som är bra men tack snälla du för att jag fick växa upp med musik ständigt närvarande, att jag fick uppleva världen genom detta fantastiska medium.


Musik är glädje, musik är terapi. Det är eufori. Många av de minnen jag bär inom mig är intimt förknippade med en låt. Jag älskar att det är så. Jag kan höra musik, och händelser jag har glömt liksom exploderar i mig på nytt. Känslor, tankar, smaker, dofter - allt kommer åter och jag kastas tillbaka i upplevelsen.

Det finns otroligt många bra låtar men vissa ligger mig varmare om hjärtat. Dessa tänker jag samla till ett s.k "mixed tape" som Agnes ska få i present när hon bli äldre. Då kanske hon kan sitta och lyssna på det när hon dricker öl med sina kursare i det minimala korridorsrummet nån gång år 2030 nånting...

Varsågod Agnes, här kommer 23 extra speciella låtar. Från mamma, till dig.



1. Songbird - Fleetwood Mac


2. Love will tear us apart - Joy Division


3. I wanna be adored - Stone Roses


4. Speed of sound - Coldplay


5. Karenina - Thåström


6. Running up that hill - Kate Bush


7. Go your own way- Fleetwood Mac


8. Everyday is like sunday - Morrissey


9. All along the watchtower - Jimi Hendrix


10. Cherry lane - Ryan Adams


11. There is a light that never goes out - The Smiths


12. Enjoy the silence - Depeche Mode


13. Comfortably numb - Pink Floyd


14. Annie waits - Ben Folds


15. Into wonderland - Mike Oldfield


16. Pictures of you - The Cure


17. Saker man ser - Kent


18. The only boy living in New York - Simon and Garfunkel


19. Stand inside your love - Smashing Pumpkins


20. Trouble sleeping - The Perishers


Bonustrack: Alone in Kyoto - Air
Bonustrack: Perfect day - Lou Reed
Bonustrack: Dark heart - Broder Daniel

Håller en tyst minut

för de stackars vargar som fått sätta livet till för att vi människor hittar på en massa skit.
Vi bygger motorvägar och smäller upp byggnader som begränsar de vilda djurens naturliga habitat. Sen har vi mage att klaga när vargar (eller andra djur) dyker upp på gården och river får, vilket väl egentligen är ett ganska normalt beteende för dem eller?
Sen kommer några vapenkåta idioter på nåt härligt svepskäl för att få trycka av. 'Biologisk mångfald' - jovisst. Jag tror att det sanna skälet är att folk är rädda. Rädda för att de inte kan bestämma över vargen som de kan med sina kompisar hundarna.

Varför ska vi människor jämt ha kontroll över allting, ta oss rätten att utnyttja, förstöra och döda?

Ni som jagar för ert höga nöjes skull. Ni äcklar mig. Bara så att ni vet. Sen får ni säga vad ni vill om att det är så himla naturligt att äta kött och att man måste skjuta av för att hålla ner en viss art, yadayadayada. Att döda levande varelser som hobby, mycket sjukare än så blir det inte.

Premiär

Igår var det premiär av en alldeles särskild sort.
Vi skulle prova att låta Agnes sova i sin egen säng, med eget täcke. Visserligen står hennes spjälsäng intill vår med ena sidan borttagen för att underlätta amning, och för att det ska kännas som om hennes säng mest är en förlängning av vår. Men ändå, detta är stort.

Hur gick det då tror ni? Jo *trumvirvel*
hon sov precis som vanligt, 12 timmar i sträck utan att vakna, i sin egen säng!
Mamman och pappan kände det som om de hade ett helt hav att sova i. Underbart.
Man var lite på helspänn dock, sov med ett öga halvöppet. Skulle hon vakna?

Hon har börjat skratta också vår lilla tös, oftast nattetid och då är det ett alldeles ljuvligt pärlande skratt. Igår kväll lät det mer som om hon hade rökt i 40 år och sen dragit i sig en flaska Chivas Regal om dagen på det.

Dagens låt: Don't fear the reaper - Blue Oyster Cult

Vi har haft en grymt mysig helg i allafall.

Pappa upp i dagen

Du är så vacker Agnes. Din pappa är så vacker. Livet är så vackert.
Idag blir det gos i massor.

Dagens låt: Den döda vinkeln - Kent

Så här blir resultatet

om pappa får välja dagens outfit. Det är som om Bajen och IFK Göteborg skulle gifta sig med varandra. Vilket de aldrig skulle.

Folk i vita kläder

Idag var vi på sjukhuset och kollade läget på ortopeden. Som anställd förväntas man komma och visa upp ungen innan mammaledigheten är slut. Det var en kollega som inte gjorde det, vilket inte passerade helt obemärkt förbi...

På ortopeden var allt sig likt, folk som får frakturer eller behöver nya proteser finns det alltid gott om.
Det var mycket trevligt att återse mina arbetskamrater. De ville gärna klämma och känna på Agnes såklart. Agnes tålamod var stort men efter en halvtimme med konstiga tanter och farbröder med vita kläder fick hon nog. Dagens kommentar kommer från Madde när hon fick se Agnes i verkligheten för första gången:- "Shit vilken kopia av Mange, det ser ut som om han har skaffat barn med sig själv". Ja någon tvekan om vem som är far till barnet är det inte.

Sen när vi skulle åka hem blev Agnes hungrig så det var bara att slänga fram tutten i bilen, i parkeringshuset. Det var en ny upplevelse.

I affärn

som man säger på sörmländska. Där har vi varit idag jag och Agge.
Vagnarna var dock i allra minsta laget så det fick inte plats så mycket matvaror. Agnes hjälpte mig att hålla koll på vad som skulle inhandlas, det är ju så lätt att glömma något viktigt, samt att minimera antalet impulsköp. Hon var duktig på det och vi kom ihåg det viktigaste: snus till en viss pappa. Mamman köpte nötter istället för godis och Agnes nickade instämmande, det var ok.

Det fälldes inga tårar på hela resan, förutom när vi kom hem igen. Då var det dags att bajsa och gå och lägga sig.

Pretto

Att vara mammaledig är underbart på många sätt men intellektuellt stimulerande är det inte.

Denna klickade jag hem idag. Kanske ska ta min kollegas råd och läsa en Kalle Anka tidning först så att jag inte överanstränger mig...

Varje gång

jag längtar så efter att köpa drömhuset i uppsalatrakten och får den plågsamma insikten om att det kostar skjortan(varför kan man inte vilja bo i typ Gällivare istället?); och att man numera måste lägga in 15% i handpenning för att ens få köpa, ja då läser jag den här krönikan av herr Schulman och mår genast lite bättre:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/alexschulman/article8117911.ab

Fotnot: Alex har tydligen sålt sin bostad...

Samtal med Agnes

Här kommer han med mustaschen

är det en tysk strandraggare eller en hillbillie från amerikanska södern?

Nej, det är bara fadern till mitt barn.

Trevlig lördag på er!

Gränby Centrum

Idag var det snökaos. Minst 10 meter snö föll.

Jag och Agnes trotsade busvädret och begav oss iväg till det stora köpcentrum som ligger i utkanten av Uppsala. Vi mötte Sara och Agnes kompis Maja för att strosa i affärer och fika lite.

Det är ett projekt att ha med sig en bebis på stan. Speciellt en som älskar tutte och inte kan somna utan den för tillfället. Agnes hade bestämt sig för att sova vid ankomst till Gränby centrum och då åkte buttra minen på. Som mamma står man mest och tänker: snälla skrik inte.

Varför man är rädd för lite barnskrik vet jag inte, har ingen aning faktiskt. Någon primitiv instinkt kanske. Eller så är man en tönt och tycker att det är pinsamt att ungen vrålar bland folk. De tycker väl att det är en olägenhet. Barnskrik är kanske inte så populärt, man riktigt hör en del människors tankar när det kommer två mammor med barn och slår sig ned på ett fik: Barnskrik var inte det jag beställde till min moccha latte!

Jag ammade i allafall Agnes men hon somnade inte ändå, utan tuttekompis i munnen funkar det som sagt inte och nappen ratar hon just nu. Till sist somnade hon av ren utmattning i vagnen och jag kunde dricka ur min kopp, som inte innehöll latte. Nu blev ni nästan chockade va! Jag är ingen lattemamma och kommer aldrig att bli en.

När hade myst färdigt med det fantastiskt trevliga sällskapet skulle vi åka och hämta pappan på jobbet. På parkeringen skulle den i vanliga fall tekniskt lagda mamman försöka sig på att vika ihop vagnen för att lägga den i bagageutrymmet (första gången). Vagnen vägrade att samarbeta och mamman svor. Hade nästan tänkt hoppa på vagnen innan jag ringde vagassistansen, Mange.

Allt gick slutligen bra men då hade övertrötta Agnes tålamod sinat och det blev tårar och tandagnisslan.

Nu sover hon som en gris bredvid oss i sin nya fina pyjamas från Polarn och pyret.

Agnes 2 månader

Idag är det 2 månader sedan lillhjärtat gjorde entré på vår jord.

Vi älskar dig så!



Dagen har spenderats i sängen framför Seinfeld. I detta yrväder vill man inte gå ut.

Agnes har sovit bort dagen i stort sett, brukar bli så efter vi haft besök..

Latmaskar är vi allihopa!

Onsdag

Idag var "tant" Lovisa och hälsade på här i Sandbro. Lovisa är visserligen bara 25 år och per definition alltså egentligen ingen 'tant´utan en ung kvinna men det struntar vi i.
I min vokabulär är Tant är ett bra ord med hög mysfaktor.
Lovisa är en av mina bästa vänner och det var ett kärt återseende efter hennes 3 månaders resa i Centralmerika där hon haft det toppen och sagt 'hola señor' och 'una cerveza por favor', och inte behövt bry sig alls om vinterkläder och snön som snart begraver Sverige.

Innan Lovisa kom och satte guldkant på vår dag var vi på BVC hela familjen. Agnes väger runt 5600 g och är 59 cm lång.
Annars händer det inte mycket här på landet. Katterna går i princip inte ut numera utan ligger i fönstret och ser anklagande på en när man går förbi. Som om man kan gör nåt åt vädret liksom.
De börjar bli extremt rastlösa, river snart huset. Vi leker med dem så mycket vi hinner men det räcker inte riktigt till för två aktiva utekatter. Men jag inbillar mig att våren snart är här.

Nu ska jag träna för första gången sedan förlossningen. Pilates och hopprep står på menyn. Känner att jag inte vill vara 27 år och ha en kondis som inte bara är obefintlig utan även sämre än en 80-årings..det duger inte när jag vill leva ett aktivt liv med barn. Jag tränade regelbundet innan jag hamnade i studentdekadensen för 6 år sedan; Träning byttes långsamt mot öl och pizza.
Om jag fortfarande är vid liv imorgon blir det ett inlägg. Vi får se.

Choklad

Jag har drömt om choklad inatt igen.

Ljuvlig mörk choklad med krämig fyllning inuti.

Jag har total abstinens.

Agnes får magknip av choklad. Första gången hon låg och stånkade en hel natt i sömnen kunde det ju varit en tillfällighet. Jag hade hört något om att bebismagar kunde vara känsliga för choklad men ville ha mer på fötterna innan jag slutade.

Nu har jag empiriska data. Fem gånger och exakt samma sak hände. Det är bara att inse faktum: ingen choklad förrän jag slutar amma.

Jag dör en smula.

Älgert

Det här är Älgert. Han och Agnes är fina vänner.

Agnes pratar mycket med Älgert och är så snäll att hon lånade ut sin urväxta gamla body till honom.

Älgert går att konvertera till en scania-lastbil om man vänder honom ut och in.

Ingenjörskonsten nuförtiden ni vet.

8 veckorskris

det började redan några dagar före julafton. Agnes som vanligtvis är en nöjd och glad liten solstråle, förändrades.

När man umgås med sitt lilla barn i princip dygnet runt märker man de minsta små förändringar och skillnader.

Agnes blev kinkigare varje gång innan hon skulle sova, detta gäller även tupplurerna på dagen och det enda som hjälpte är att första bära runt på henne en stund och sedan tutten.

Tutte och Agnes har alltid varit mycket goda vänner. Nu är de oskiljaktiga.

Agnes kan inte längre somna utan tutte, i undantagsfall går nappen bra.

Jag måste sova nära Agnes, helst precis intill hennes kropp så att hon kan lägga armarna på....: TUTTE!

Undertecknad har fått en förståelse för hur det kan vara att ha en siamesisk tvilling samt har numera en lam arm till följd av att ligga i samma ställning PÅ den hela natten.

Agnes har också börjat gråta i sömnen och är mer lättväckt. Hon sover sämre dagtid men sover fortfarande hela nätter, även om det kan ta typ 4 timmar att natta henne ibland.

Så till utvecklingssidan. Nu har tösen upptäckt att hon har en röst och den använder hon. Hon jollrar och pratar som bara den, helst kl 19 på kvällen. Hon har skaffat sig en riktig attityd och ser absolut mer vuxen ut nu än för några veckor sen. Snart kör hon moppe och tjuvröker.
Det är fantastiskt att ha barn. De gånger de kräks ner en och sprutlackerar skötbordet med väldoftande bajs är bara bisaker.

Tutte I love you

Hej jag heter Agnes

och jag är en trött tjej för jag har varit på IKEA idag med mina föräldrar.

Nu ska jag sova. Hej då!

2011

Ännu en jul är förbi och ett nytt år har börjat. Kanske man får en rynka i år, vem vet.
Vi hade det bra på julen, så bra man kan med ett spädbarn förstås. Agnes var enormt övertrött efter att ha blivit runtsläpad i min hemstad och buren av en miljard människor som ville hälsa på det nya tillskottet i släkten. Agnes som aldrig skriker (förutom på BVC) gallskrek ända från Oxelösund till Sille Krog där vi stannade och tröstade tills hon somnade. Mange vann musikquizet i år, grattis. Det är en tradition vi har hemma hos min pappa. Vi är extremt musikintresserade i vår familj och det är undertecknad som kompilerar quizet, I'm the quizmaster.

Nyåret sov vi oss in i efter att ha kollat på JVM-hockey och avnjutit Manges delikata specialpasta. Vi var trötta. Nästa årskifte satsar vi kanske mer på festligheter. Nyår är inte min favorithögtid. Det är trevligt med nytt år men dötrist med fyrverkerier. Ett konstigt sätt att bränna pengar på är vad det är, och synd om den 16-åring som statistiskt sett alltid omkommer till följd av bortsprängda kroppsdelar. Ännu mer synd är det om de stackars djur som ligger och kurar halvt ihjälskrämda under en säng någonstans. Nu kanske ni tycker att jag är cynisk men jag fattar inte vitsen med spektaklet. Alla kommuner som hävdar att de inte har några pengar men bränner 200 000 på något som varar i fem sekunder och som ingen ändå minns för att de var så fulla. 200 000 är en årslön. Anställ en undersköterska till på äldreboendet istället.

Agnes fick perverst mycket julklappar och fler lär de bli under de närmsta åren. Men de var fina och gör så att hennes mamma och pappa slipper köpa och kan lägga mer pengar på dyra ostar och årgångsvin.

Men vi klädde oss lite fina jag och Agnes, jag i glittrig kavaj och hon i nyårspyjamas.

Notera min monsterutväxt. Bara att acceptera att man begåvats med sånt där trist cendréfärgat hår a.k.a råttfärgat. Frisören nästa.....

Puss på er