De senaste dygnen har varit som ett töcken av snor och galenskap. Min sömn totalhavererade och lillan blev förkyld. Det är inte lätt att äta med näsan full av snor. Stackars lillan.
Sömnbristen blev en ond spiral av stress. "Om jag inte sover kan jag inte orka med morgondagen" resonerade jag och min kropp ställde in sig på sömnsvält, tvärtomeffekt alltså. Ni vet säkert hur det känns när man verkligen måste sova, då går det ännu mindre när man ligger och tänker på just det.
Att jag hade smällt i mig en hel chokladkaka av mörk sort hjälpte nog inte till med tanke på att de tydligen innehåller ganska mycket koffein. Min kropp får väldigt sällan smaka på koffein i och med att jag inte är en kaffedrickare så att den blev hyperaktiv behöver man inte vara kärnfysiker för att förstå.
Tur att man har en underbar sambo som backar upp när mamman lider av icke-bebis-relaterad sömnbrist. Det är ju ett tragikomiskt lyxproblem jag har egentligen. Många föräldrar skulle kunna ge vad som helst för att deras barn ska sova en hel natt. Mitt barn sover, jag skulle kunna kunna sova 12 timmar om jag ville. Och så ligger jag och vrider och vänder mig och förvandlas till zombie ÄNDÅ. Jag är knäpp och ni sömnlösa mammor förtjänar nästan en ursäkt, ni vars bebisar håller er uppe om nätterna. Sorry!
Vi fick dessvärre ställa in dagens fika med mina härliga ortopedkollegor och deras bebisar och stanna hemma för att försöka få lillan kurant så snart som möjligt.
I morse hade katterna nöjet att få leka med en livs levande mus, med en lång äcklig svans. Som de hittade INOMHUS.
Den har tydligen residerat bakom vår spis. Den stackaren fick utstå en hel del tortyr innan Mange lyckades släppa ut den. Så är det att bo på landet sörrni.
Nu ska jag kila vidare. Tjingeling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar