Hejdå februari

En skön helg har det varit. Veckorna springer iväg men den lilla tid man får ha pappan hemma och krama på honom är guld värd.
Vi har myst en massa men också varit iväg till stan. Hem till mammans goda vän Lovisa och hennes Tomas bar det av
Där vankades det pizza, rödvin och musikquiz. Tomas vann tävlingen och pizzan vad god.
Vinet var rött och också det smakade fint.
Agnes var glad nästan hela tiden och fyrade av det ena strålande leendet efter det andra.

Lillan är faktiskt glad nästan jämt. En glad skit, som man brukar säga.
Hennes underbara personlighet växer fram mer och mer för varje dag och det är så härligt.

Imorgon är det mars. Snart är det vår. Jag riktigt känner hur det börjar spritta lite smått i kroppen.

Agnes sover fortfarande

och har gjort så oavbrutet sedan 21.30 igår kväll. Jag vaknade av mig själv kl 09 och nu sitter jag med en delicatoboll i munnen. Jag vet att det inte är frukost, förlåt mamma. Men det är en av fördelarna med att vara vuxen. Att göra som man vill.

Satt och funderade på vilka tecknade barnTV-program jag tyckte om som barn. Hade tillgång till rätt många eftersom att jag växte upp i radhus med kabeltv. Dock var mina absoluta favoriter:

1. Dr Snuggles (den där kamelen Puckly som bodde på molnen, han var bara coolast i världen).

2. Ducktales (hallå, gizmoquack!)

3. Inspector Gadget (90 % för titelmelodin, 10 % för innehållet).

4. Räddningspatrullen (ni vet, det där med Piff Puff och Pärlan. Deras lilla
zeppelinarfarkost var ju urhäftig).

5. Smurfarna (de är ju så blå)

6. Turtles (muterade ninjor i sköldpaddskal med tuffa vapen och snälla hjärtan, som dessutom äter pizza jämt. Kan det bli bättre?)

Bubblare: Denver the last dinosaur



Det som var ganska bra med kabelTV var att trean hade många engelska barnprogram. Det gjorde att man snappade upp språket snabbt! Jag hade MVG i engelska under hela min uppväxt.

Nu ska jag börja göra mig iordning för en tripp till stan, för playdate med Sara och hennes lilla Maja!

Uppdatering:

När mamman packat in barn och babysitter i bilen. Så startar den inte. Det blev kallare inatt. Jag brukar inte bli arg så ofta men idag blev jag riktigt arg.
Jag ville verkligen åka. Men så blev det inte.
Typiskt.

Allt ska

in i munnen nuförtiden. Och kännas på. Inga silkesvantar här inte, det ska nypas hårt.
Igår fick sig pappan ett nyp i läppen och i näsan. Det gjorde ont sade han. Sen skrattade han lite torrt.
Mamman fick sig en snyting inatt efter ett blöjbyte. I vanliga fall sover sig Agnes igenom blöjbyten. Denna gång vaknade hon till. En nanosekund senare var den lilla näven i mammans ansikte. Ett tjuvnyp i kinden och ett ryck i håret hann hon med innan hon somnade om efter ca 2 1/2 minut.

Gamla Bettan startade idag och gick som smort till Hemköp i Björklinge. Vi hade ett uppdrag att utföra. Det bestod av två delar:

1. Köpa delicatobollar.
2. Köpa 23 st frimärken.

Mission accomplished. Mannen i postdisken log lite märkligt när jag bad om det stora antalet frimärken. Som tur var hade han tillräckligt många hemma. Lyckligtvis behövde jag inte slicka på dem utan de hade redan klister på sig.
Nu ligger vi på soffan och käkar delicatobollar och njuter.

 

22/2

är det idag vilket snart betyder hejdå februari, hej mars nedräkningsmånad. Ja, för snart är det vår gott folk!
Realiteten just nu är dock att det är så kallt att bilen inte ens startar. Vi hade inte använt bilen på flera dagar när temperaturen kröp långt ner. Skitkul. Det betyder att jag och A i princip är fast hemma på landet. I eftermiddag ska vi kolla igen om gamla Bettan vill hosta igång. Det är snack på pappans jobb om tjänstebil som man även får använda privat vilket ju skulle vara toppen. Ett billån känns som en mindre bra investering, särskilt när man vill köpa radhus/hus i en framtid nära nutid.

Annars går livet sin gilla gång här. Agnes är glad mest hela tiden och tycks njuta av att upptäcka världen. Ibland så mycket att hon glömmer bort att äta. Rättare sagt: hon vill äta men har inte tid. Hon vill hellre titta på allt som rör sig och suga på Labangubbarna i sin sitter. Amningen blir ganska sönderhackad med andra ord. Det blir lite här och lite där. På nätterna äter barnet gudskelov bra.

Agnes har börjat sova i sin egen säng igen och det har gått bra! Inatt sov undertecknad som en stock. Agnes gjorde inte mycket väsen av sig. Hon brukar ju vrida sig en del annars. Jag vaknade dock helt utpumpad efter att ha överlevt ett krig och en tsunami. Läskiga drömmar tycker vi inte om.

Nu ska jag ta itu med två saker.

1. Musikquizet till lördagens samkväm hemma hos Lovisa och Tomas. Det blir middag och rödvin och tävling!
2. Ta ett körkortsfoto. Jag bytte namn för ett halvår sedan och är nu trött på att förklara mig varje gång jag ska hämta ut ett paket. Och sen säga att jag inte har gift mig..Frågan är bara hur jag ska lyckas ta en bild där man inte ser ut som en stirrande galning. För man får väl inte le på ID-kort?

Jag bifogar lite fina bilder på när Agnes aktiverar sig. Agnes gillar att gymma. Och att glo på mumingubbar som flyger omkring i luften.

Idag var det så kallt

att bilen inte ens startade. Vi gick ut fem minuter men skippade resten av promenaden för vi frös igenom våra tjockaste vinterkläder. Då vill man inte ha en liten utomhus. Det går säkert men det känns inte bra. Agnes hade mammans gamla avlagda stickade tröja med kycklingar på, trots att det inte är påsk. Tror att det kan vara mammans mormor eller farmor som stickat den en gång i tiden?
Vi myste inne istället. Speglade oss i den nya helfigursspegeln som anlände häromdagen.
Kollade Milan på tv. Åt chokladbollar. En rikigt fin söndag med andra ord!

Dopparedan

Idag är det lördag. Vilket betyder bada. Eftersom att bebisar oftast inte är lortgrisar har vi bestämt att tvagning endast behöver äga rum en gång i veckan. Där ljög jag lite. En stor del av anledningen är att Agnes fullkomligen avskyr att doppa så mycket som en lilltå i vatten. Hon hatar det lika mycket som Fidel hatar USA. Så fort vi så mycket som nämner ordet bad börjar det lilla livet gallskrika. Vi har provat att bada henne i en badbaljeinsats, så att det inte ska kännas så läskigt, testat att sitta i det stora badkaret med henne och frysa häcken av oss för att hon ska känna sig tryggare och att ha en halv grad varmare än vad som anses optimalt för små bebisar.
Nej det är inte roligt varje lördag. Att se ångesten och skräcken lysa i hennes ögon.
Kanske badar vi henne för sällan, vem vet. Idag var det som sagt dags igen. I med lite babyschampo i håret och på kroppen, sen fort som f*n upp ur vattnet. Agnes kissade ner skötbordet, säkert av fasa.
Nån som sitter inne på lite härliga badtips får gärna dela med sig!

Sekunder före skriket

Ikväll är pappan på middag i stan med sina närmaste vänner. Jag och Agnes ska kolla på Grey's anatomy och äta wienerbröd.
Det ni!

Fredagsmys

har det varit på hög nivå i Björklinge idag. Vi har dock fredagsmys varje dag jag och Agge. Det gäller att alltid sätta guldkant på dagen. Agnes fortsätter att utvecklas. Tänk att man kan se skillnad bara på nu och förra veckan. Små små nyanser av nya färdigheter. De senaste dagarna har tungan varit mycket med i minspelet. Varje gång gullet ler åker tungan ut samtidigt. Sjukt sött.
På eftermiddagen kom farfar och farmor förbi på väg hem från huset i Åre. De hade med sig mammans favoritchoklad, blåbärstryffel från Åre chokladfabrik. Den slank ner snabbt måste jag erkänna, tror inte Mange hann få någon ens,haha.
Middag bjöd de också på, tack för den och för trevligt sällskap!
Satt och fyllde i "Mina första år", en sån där bok som kan vara intressant för Agnes att titta i när hon blir äldre. Man kanske skulle göra en bok av bloggen också.

 

Nej nu har vi inte tid med er längre. Godnatt!

Thursday

Idag har vi mest tagit det lugnt här hemma. Promenerat en sväng bland vintervita åkrar och ängar. Tänkt på våren och sommarfärgring. Vi har plockat en del här hemma också, det blir ganska fort stökigt när man har en liten. Sen är inte städning en högprioriterad aktivitet här hemma nuförtiden. Någon riktig housewife blir man väl aldrig antar jag. En sådan som håller hemmet glänsande rent, absolut inte ställer halvfabrikat på middagsbordet och alltid har en sprängfylld kalender.
Jag bakade sockerkaka igår. Det är ungefär så nära jag kommer en typisk hemmafru.

Agnes humör har blivit jämnare igen. Gnället är nästan som bortblåst.
Jag har kommit på vad det var för fel. Hon var förmodligen hungrig. Som förälder är det svårt att hänga med i svängarna ibland. Förr åt hon ca var tredje timme. Nu är det varje timme. Kanske är det någon tillväxtperiod på gång.
Sover oroligt gör hon dock fortfarande ibland. Inatt var hon som en elvisp i sängen. Men sov gjorde hon.

Nu ska jag kika på när Agnes leker med sina händer. Det kan hon göra länge. Ännu mer spännande blir det om hon får leka med mina.

Idag

vände sig Agnes från mage till rygg, två gånger!
Duktiga unge!!

Det här är

Kråkan Boman.
Det min docka när jag var liten. Dockan är döpt efter en av min morfars arbetskamrater. Min morfar heter Mats och jobbade i Oxelösunds hamn som lots innan han blev pensionär.
Han brukade vara iväg i flera veckor på havet när min mamma var liten.
När jag var barn och inte drömde om att bli författare eller hårfrisörska, ville jag bli sjökapten precis som min morfar.

Min mormor sydde ihop den här fina dockan. Ansiktet är dock halvfabrikat. Min mormor heter Solweig och hon är mycket duktig i sömnadskonst. Hon sydde och stickade allt möjligt till oss barnbarn. Min studentbalklänning bland annat. Den hänger fortfarande i garderoben och väntar på ännu ett tillfälle att få visa upp sin ljusblå sidenglans. Den är min våg. Kan jag ha den, vet jag alltid på ett ungefär vad jag väger. Det har aldrig slagit fel.

Idag tittar min morfar mest på havet genom panoramafönstret från deras vardagsrum i Stenvik. Någon gång kan man se honom nere vid bryggan. Båten är såld för flera år sedan. Tatueringarna på armarna är 50 år gamla och blekta. Nu ser man inte de yppiga kvinnobrösten lika tydligt längre.

Mormors symaskin står undanpackad i en skrymsle någonstans. Nu löser hon mest korsord och myser med deras två katter.

Det är fint att äga saker som någon gjort till dig. Det ger en fin och varm känsla i kroppen. Den här dockan, med en odefinierbar brun fläck i ansiktet och slitna kläder, kommer att finnas med mig så länge jag lever. Jag älskar den.
Vi får se om Agnes gillar den.

Så här ser Agnes ut

när man låtsas vara en liten liten myra som kryper på hennes mage.

 

Kall måndag

29 minus hade termometern visat när pappan åkte till jobbet imorse.
29 minus, fattar ni. Det är ju helt galet!
I skrivande stund är det ungefär - 15 grader om man ska tro unt.se
Jag och Agnes ska försöka komma ut på en liten promenad ändå. Bara att bylsa på sig och gilla läget. Och vi som köpte en vårmössa till Agnes igår på polarn och pyret.

 

En av Agnes nya talanger är att dregla. En annan favoritsysselsättning är att stoppa in hela näven i munnen. Det ser rätt kul ut, man kanske skulle börja själv. Synd att man har händer stora som dasslock.

Nu är nacken i det närmsta stabil när man håller henne i famnen eller i magläge. Jag kan säga det hur många gånger som helst: att få följa en människa man varit med och skapat i utvecklingen är fantastiskt. Alla små ögonblick. Att Agnes en dag ska flytta hemifrån och klara sig själv är lika ogreppbart som rymden.

Idag har jag och Agnes sjungit med till Imperiets vackra låt "Som eld".

På tal om Agnes så bajsade hon nyss ner sig. Hejdå på er!

Helgen

Igår var ju morfar Anders här och hälsade på. Han kom ett yrväder en februariafton med ett gitarrfodral som en svångrem kring halsen. Och klassisk gitarrmusik blev det. Agnes hade en riktig gnälldag, vilket hon för övrigt haft sedan vaccinationen i måndags. Sur, surare, surast. Tar inte nappen. Hon håller tutten som ständig gisslan och man måste bära, bära, bära. Det är väl nån fas nu igen. Man måste roa henne hela tiden. Rota fram texterna till gamla barnvisor från hjärnans mörkaste vrår. Där de har legat och samlat damm i hundra år. När morfar tog fram gitarren och rev av några klassiska bitar blev Agnes kollugn. Som en filbunke. Hon njöt. Så det blir väl till att trakassera honom varje gång Agnes blir ledsen; skicka efter morfar med gitarren så blir allt bra igen. Idag söndag var vi i stan hela familjen och handlade lite. På vägen hem passerade vi studenternas idrottsplats där kön ringlade sig nästan ända ut på vägen utanför. Helt plötsligt blev vi påminda om vad vi skulle ha gjort en söndagseftermiddag om det varit innan vi fick barn. Sporten -är en stor och naturlig del i våra liv. Vi skulle ha gått på Sirius bandy, idag mötte de Västerås. Östra aros mot västra. Druckit glögg i pausen. Haft mysiga vinterkläder och rosor på kinderna. Vi riktigt längtar tills Agnes är så pass stor att vi kan ta med henne på sportevenemang, oavsett utomhusklimat. Vi ställde Agnes i dagiskö idag också. Knepigt det där eftersom att vi förmodligen kommer att flytta inom två år. Men det blir nog bra. Här kommer en liten videohälsning från Agnes. En av de stunder då hon tyckte att hennes föräldrar var roliga typer.

Bu!

 

Dessa fina kläder klickade mamman hem nyss (när pappan är på promenad med lillan och inte kan invända).Kunde inte låta bli. Jag älskar Laban, kanske lite mer än någon annan.
Agnes har redan en Laban babysitter och ett blått set som det rosa på bilden.
Jag har drabbats av Labansjukan, på fackspråk är termen Labanmani.

Det är något alldeles speciellt med ett litet sött spöke som rasslar med kedjor i korridorer om nätterna.

Nu ska jag röja alla spår ur vägen här, bort med VISA-kortet från nattuksbordet och tvätta bort köpglädjen ur ansiktet.
Snart kommer Agnes morfar hit på besök, alltså min pappa. Ska bli kul!!

Snor och snöoväder

 

Medan mamman snyter ur sig tonvis med snor leker Agnes med katten hon fick av gammelmormor Hildegard.
När man får något nytt måste det naturligtvis provsmakas. Kattens mjuka päls föll tydligen Agge i smaken
för nu pratar hon med den så fort den är inom synhåll.

Det här satans vädret är ett kapitel för sig, ett som jag trodde vi hade kommit överens om att avsluta fortast möjligt så att våren kan göra entré.
Tydligen håller inte vädergudarna sin del av dealen. Imorse hängde skjutdörren till verandan i princip uppe i luften och typ två meter tjockt snötäcke hade svept sig runt alla grejer vi har stående där. Roligt!

Idag lyssnar vi på Sjösala vals av Evert Taube och drömmer om skärgårdens solvarma klippor och saltdoftande havsbris.

Efterkontroll

Idag var jag och mitt finaste bihang Agnes i stan på MVC. Vi var sjuka förra gången så det blev en månad senare än tänkt. Pratade igenom förlossningen med bästa barnmorskan L vilket var jätteskönt eftersom att jag har lite minnesluckor, även om jag minns det mesta på ett ungefär. Blodtrycket var bra, järnvärdet lite lågt dock så nu blir det till att knapra upp den sista asken Duroferon. Gynundersökningen klarades också av med godkänt betyg. Allt är bra helt enkelt.

Något som inte är bra är att jag går omkring i en feberförkylningsdimma som bara blir tätare och tätare. Känner mig riktigt risig just nu. Det känns som om jag har snor ända upp i frontalloben. Det är inte lätt att orka vara morsa och underhålla sin lillskorpa med lek när man bara vill dra täcket över huvudet och sova bort hela dagen. Tur att det finns paracetamol och en pappa som kan avlasta.

Underbar dag

Idag var Agnes blivande gudmor (och min bästa vän) Sara här på besök. Hon åkte på utflykt hit ända från kungliga hufvudstaden.

Det inmundigades våfflor med hallonsylt och mysfaktorn var mer än hög.
Sedan tog vi en långpromenad. Åkrarna riktigt gnistrade i allt det vintervita och lantluften smekte våra lungor. När Sara åkt hem kom Agnes farföräldrar förbi en sväng på vägen upp till huset i Åre Björnen. Agnes fick fina presenter från dem och gammelmormor Hildegard. Vi vuxna fick kakor och hembakt bröd. Mycket trevligt! Vi ser fram emot att fira ännu ett nyår i Åre 2011/2012. Det är något magiskt med att välkomna ett nytt år i jämtlands pärla. Vi brukar åka upp dit men eftersom att Agnes var så liten förra året bestämde vi oss för att hoppa över det då. Nästa gång kommer hon förmodligen att kunna gå, kanske åka pulka till och med!

Nu ska vi titta på GW. Tur att Svtplay finns säger vi småbarnsföräldrar.

Vaccination

igår fick Agnes en spruta i varje lår samtidigt av två välmenande distriktssköterskor.
Mamman hade hsndsvett och var mer än nervös när hon satt där med barnet i knät.
Agnes överlevde, liksom mammans hjärta. Hon skrek förstås, men tystnade snabbt när ögonen fick vila på BVC:s fina mobil med stjärnor och planeter.
Kvällen fortlöpte utan allvarliga biverkningar. Ingen anafylaxi och ingen hög feber.
Det bjöds dock på en hel del gnäll som endast avhjälptes med famnen och tutte.
Efter en supp alvedon däckade Agnes och sov hela natten som vanligt, lite oroligare sömn bara. Och ett outtömligt amningsbehov, vilket lämnar undertecknad med glåmig blick och påsar under ögonen idag. Som sjuksköterska vet jag att suppar ska ges med den "trubbiga " delen först, inte den mer logiskt formade diton. Jag noterade igår att detta inte står i bipacksedeln. Jag kunde inte hitta det iallafall. På fass.se ska det stå har jag för mig men det är ju inte bra om gemene man inte vet hur man använder standardläkemedel...

Agnes väger nu 6200 g och mäter 63,5 cm.

Nu ska jag pussa på Agnes och sjunga för henne. Det älskar hon. Just nu är Nirvana favoritbandet.

En kväll på Katalin

Igår kväll var mamman ute och roade sig med sin kära kära vän Lovisa.
Katalin var platsen för en underbart god fisksoppa, musik och bara snacka bort ett par timmar. Pappan och Gullungen var hemma och kollade fotboll.

Idag ´blir Agnes 3 månader. Tiden går obeskrivligt fort. Jag vill aldrig att hon ska bli stor. Jag vill snusa i hennes tjocka lilla bebisnacke för alltid.

Social har hon blivit också, att prata med sina föräldrar och mumingubbarna (hennes sängmobil) är favoritsysselsättningen, förutom att suga på sina fingrar förstås.
Ibland ska ena fingret med in i munnen när hon ammar...
Agnes vill vara med när det händer och kan börja gråta om man inte inkluderar henne i allt man gör. Klart, det är väl trist att ligga i hotisontalläge jämt och ständigt. Nu ska världen upptäckas!

Idag åkte vi på en liten biltur i det vackra vädret. Agnes strålade ikapp med solen. Till Storvreta bar det av. Vi sonderar terrängen lite. Kikar på om det är där vi ska låta Agnes växa upp eller inte. Husköp blir nog tidigast framåt höstkanten i år. Vi ska väl iaf börja gå på visningar till sommaren. Spännande!

Nej se det snöar!

Det var inte roligt hurra. Där rök dagens barnvagnspromenad, en snöstorm är inte trevligt att ha omkring sig då. Som tur är ska vi åka in till stan och hämta pappan på jobbet efter att han har lämnat sin tjänstebil på uppsalakontoret. Då kanske vi hinner få en gnutta frisk luft. Annars ska vi bara vara hemma och mysa idag. Vi har tagit det lite lugnt denna vecka då nästa är fullmatad och inleds med vaccination. Agnes blir ju 3 månader på söndag. Pappan kommer att jobba hemma på måndag, bara ifall att. Älskar fredagar. För då får man ha pappan hemma hela helgen. Här kommer en videohälsning från Agnes. Hon har varit pratsjuk hela morgonen. Undrar vad hon säger lillskorpan. Förmodligen handlar det om att Fernando Torres gått över från Liverpool till Chelsea. Det tycker vi inte om.

Dop i vår

Den 16/4 kommer Agnes att döpas i Stigtomta kyrka (se bild ovan).
För er som inte vet ligger Stigtomta ca 1,5 mil in i skogen om man utgår från världsmetropolen Nyköping. För er som inte vet var Nyköping ligger (det borde ni iofs göra om ni inte var sämst på geografi i skolan) så är det beläget vid kusten ungefär 10 mil söder om vår kungliga huvudstad. De flesta har använt staden som språngbräda ut i Europa, Skavsta heter flygplatsen. Landskapet är Södermanland.
Agnes pappa är uppvuxen i detta fina lilla skogsparti av vår jord och eftersom att undertecknad tycker att kyrkan är mycket vacker blir det en perfekt plats för Agnes att ingå förbund med gud heliga fader och hans kompis anden. Eller nåt sånt.
Vi är inte religiösa men tycker att ett dop är ett bra tillfälle att träffa familj och vänner man inte träffar så ofta.

Vi tycker dock att det är lite elakt av svenska kyrkan att dopfaddrarna måste vara döpta. Agnes gudfar Henning är inte döpt, men han blir fadder ändå för resten av Agnes liv. Det är ju det som räknas. Som tur är har Agnes gudmor Sara fått vatten på huvudet av en prälle en gång i tiden, så att någon kan bära barnet till funten menar jag.

Nu ska jag och Agnes ut och uträtta lite ärenden. Typiskt nog hann vi inte träffa mammas kompis Maja innan hon åker till Kenya på måndag och blir borta i 2 månader. Vi kommer att sakna henne!

En sån här snygging

ska vi köra om alla rollatorburna gamlingar med i vår/sommar. Blir perfekt att ta med på semestern och det näst bästa: den går att fälla ner till planläge, så att sömniga små bebbar kan vila. Tydligen har den blivit utsedd till vinnare i nåt konsumenttest.
Det allra bästa är priset: 1300 spänn. Som hittat!

Ps. Idag fyller Agnes gudfar Henning 30 år, grattis till honom! Ds.

Tuesday

Idag har vi varit på föräldragrupp. Vilket är precis som det låter. En grupp föräldrar som sitter och pratar om sina telningar.
Telningarna skriker, rapar och bajsar på sig under tiden. Ibland gästspelar en dietist eller en barnmorska så att man lär sig något vettigt också.
Jag tycker väl det är sådär halvkul med konstellationer av denna typ men ibland träffar man ju någon man gillar. Nya vänner tycker vi ju om, även om jag knappt har tid att träffa dem jag redan har...
Agnes finner det dock oerhört fascinerande att glo på de små bebisarna som alla är födda i dec och jan. Det var tydligen så ansträngande att hon däckade när vi kom hem. Nu ligger hon bredvid mig och snarkar förnöjt.
Undrar om de har någon öppen förskola här i Björklinge...ska ta reda på det. Dit ska vi isf gå sen när Agnes blir lite större och kan ta sig runt mer.

Idag är pappan i Älvsjö hela dagen på möte. Inte så toppen tycker vi som gillar att krama på honom. Men vi reder oss. Vi ska dansa till Morrissey hela kvällen.