Sidvisningar förra veckan

31 oktober 2011

BADA


Att badstunderna en gång var så starkt förknippade med ångestladdade gallskrik är numera ett minne blott. Stänka vatten, plaska och leka med badankorna är så kul enligt Agnes, f.d. badkruka.

18 oktober 2011

Den här bilden



piggar upp mig i min förkylningstillvaro. Jag är sjuk. Ynklig, med huvudvärk, muskelvärk, snuva och nedsatt allmäntillstånd. Min kropp vill sova, mitt psyke vill ut och springa, vara med familj och vänner. Göra vad som helst förutom att vara sjuk.

Jag har försökt att stävja denna eländiga virusinfektion i en vecka nu. Nu när jag blev ledig kom infestationen. Jag har sovit bort nästan hela dagen. Inte ens gårkvällens lyxiga utepåstanmiddag med finaste Maja hjälpte.

Försöker kurera mig med kärlek och hembakt äppelkaka. Och thé.

Vi får se om det lyckas.

16 oktober 2011

Idag har vi lekt

Äntligen ute ur nattbubblan. Efter fyra nätter av patienter med protesluxationer, smärtgenombrott, feber och frossa ser jag fram emot en välkommen tredagarsledighet.

Agnes och jag hade lite ensamtid ihop i eftermiddag när pappan var på innebandy.
Så vi lekte. Och lekte.

Och lekte!





12 oktober 2011

10 oktober 2011

Sune, 28/2 1995 - 10/10 2011



En älskad vän har vandrat vidare efter ett långt och fint kattliv.

Du fanns där i vått och torrt. Du gav av dig själv och krävde inte mycket i gengäld.

Du fanns där i glädje som sorg. När tonårsångesten lade dunkla skuggor över min tillvaro fanns du där, när jag tog stapplande steg ut i vuxenlivet fanns du där.
Du mötte mig i dörren när jag kom hem från skolan, alltid med ett glatt jamande.
Du följde mig vart jag än gick när vi var ute, nästan som en hund.

Jag minns när vi hämtade dig. Det var kallt ute och du kröp in under pappas skinnjacka. Jag minns första gången du kände friheten i att vara ute; du låg i solen på baksidan och man riktigt såg hur du njöt.

I 16,5 år fick du leva det liv du själv önskade. Ett liv fyllt av kärlek och råttor, gos och god mat.

Nu vilar du i minneslunden bakom ett växthus någonstans i en liten svensk stad. Där ska jag hälsa på dig.

Jag saknar dig redan gamle kompis. Sov så gott.

9 oktober 2011

I-landsproblem

Tittade på Lyxfällan idag. Avsnittet handlade om en helt vanlig småbarnsfamilj i en mellansvensk stad någonstans, ja ni vet.
På utsidan levde de ett gott liv, med alla tänkbara moderna bekvämligheter.
Senaste skriket i dammsugarbranschen huserade i deras garderob; en dammslukande nymodighet för 20 000 kr. De hade fondväggar och hemmabiosystem, trendig inredning och två bilar.
Välputsad fasad så att säga. Inget att anmärka på.

På insidan växte skuldberget.De hade noll koll på ekonomin, alldeles för många kreditkort och räkningar på väg till kronofogden. Allt detta för att visa upp en fin yta. För att andra människor ska tycka att de duger.

Situationer som denna är nog tyvärr inte en ovanlighet i vårt avlånga i-land.
Är det för att vi har det för bra som vi idkar denna jämförelsehets, eller lider vi av kollektivt dålig självkänsla? Varför spelar det så stor roll vad andra tycker om hur man lever?
Detta handlar inte bara om heminredning utan också om livsval. Man ska vara "lyckad" här i livet. Att vara lyckad i dagens samhälle innebär oftast materiellt välstånd. Det ger status, en särskild identitet att gömma sig bakom. Där kan ingen röra en och säga att man inte duger.

Det har funnits en tid då min självkänsla inte var den bästa. Då jag kände att fasaden var mycket viktig och mitt värde som människa var delvis beroende av andra människors bild av mig.
Så är inte längre fallet. Jag har inte TID (eller energi)att slösa på att bry mig om vad andra människor tycker och tänker om mig och mitt liv. Vem bryr sig om 100 år liksom? Hur ofta kommer jag som 75-åring ligga och tänka på att jag hade en sån fin soffa i vardagsrummet, glädja mig åt det smakfulla valet av tapeter i köket, eller på att den och den personen tyckte si och så om mig och mina livsval. Om jag uppnår den aktningsvärda åldern av 75 år vill jag ligga i en hängmatta någonstans tillsammans med min kära man och se tillbaka på ett liv fyllt av kärlek och minnen. Ett liv fyllt av Upplevelser!

Så vill jag leva.

8 oktober 2011

Dagens husmorstips

är Baby Wipes. De är inte särskilt miljövänliga, eller billiga för den delen. Men de funkar till det mesta. Allt från effektiv avlägsning av damm till envisa, klistriga grötfläckar. Det sparar dessutom tid och tid är dyrbart!

7 oktober 2011

Hon är på gång

Övningarna från sjukgymnasten verkar redan ha gett resultat. Eller så är det bara dags nu. Idag satt Agnes på knä och gungade fram och tillbaka. Snart säger det väl tjoff och så är hon iväg.

6 oktober 2011

Agnes 11 månader

Lillhjärtat har hunnit bli 11 månader. Helt galet. Snart är det ett år sedan vårt mirakel tittade ut i världen. Bjuder er på en liten film från idag. Agnes gör sin favoritspark med benen. Ända sedan hon upptäckte att hon hade nedre extremiteter har hon filat på denna spinning i luften. Agneshjärtat, varje ny dag med dig är lika fantastisk. Älskling vad du förgyller våra liv!


Kan ni gissa vilket TV-program Agnes tittar på!?
Tönten i bakgrunden som säger tittut, ja det är mindre svårt att gissa vem det är...

3 oktober 2011

Nattjobb, sjukgymnaster och satsumas

Oj vad det var länge sen jag skrev nu. Har haft massor med inspiration men inte så mycket tid. Föresöker hitta en bra balans mellan nattjobb, familjeliv och träning. I'm almost there.

Agnes. Kära Agnes. Som hon utvecklas. I skrivande stund sitter hon och äter små bitar av höstens efterlängtade Satsumas. Då och då avbryter hon ätande med att vinka eller säga "ajajajajajaj". Ge och ta-lekar är mycket populärt just nu. Hon vill gärna att man ska smaka på hennes mat, eller ge leksaker till en.
Vår lilla sötnos håller på att bli stor!

Idag var pappan med lillan hos sjukgymnasten när jag sov efter jobbet.
Agnes fick lite övningar att träna på hemma. Hon är svag i bålen, enligt sjukgymnasten, därav svårigheterna för henne att krypa och ställa sig upp. Agnes sitter gärna bredbent, vilket också försvårar det för henne att stärka sin bål.
Om man kikar på Agnes pappas kroppsbyggnad kan man ana att detta inte saknar genetisk bakgrund....=)

Annars händer inte mycket här på landet. En del av handpenningen är nu inbetald för nya bostadsrätten och vi ser fram emot ett datum på inflytt. Har redan börjat kika på inredning. Ny soffa, säng till oss och nytt köksbord finns med i planerna.
En fräsig, trekantsformad fläktkåpa och ett likadant duschmunstycke som finns i duschen på nedervåningen i svärföräldrarnas hus i Åre - det vill jag ha!