för imorgon bär det av till Liverpool!
Åter på måndag!
28 april 2011
27 april 2011
Ebay
Skulle kika lite efter sommarkläder till Agnes idag, på ebay.
Hittade dessa fantastiska skapelser. De som designat babykläderna ifråga saknar i allafall inte fantasi....min favorit är den röda sammetsdräkten. Så bisarr att man nästan vill ha den i sin egen garderob. Att gå på maskerad med då förstås.
25 april 2011
Tandstatus och solig dag
Vi har haft underbara dagar i påsk. Lediga, slappa, sköna.
Lagat god mat. Myst ute i trädgården på en filt. Bakat en chokladtårta.
Bara ben och gräs mellan tårna.
Agnes tänder kommer upp med ca 1 mm per dag. De blir mer och mer synliga i allafall.
Hon verkar dock inte störas av det särskilt mycket utan har varit på strålande humör mest hela tiden, ljuvliga lilla varelse. Kanske det gör mest ont när tänderna spricker igenom tandköttet och de har de ju gjort. Det sticker till ibland vid amning och Agnes får för sig att hon ska bita mig i bröstvårtan. Aj.
Lagat god mat. Myst ute i trädgården på en filt. Bakat en chokladtårta.
Bara ben och gräs mellan tårna.
Agnes tänder kommer upp med ca 1 mm per dag. De blir mer och mer synliga i allafall.
Hon verkar dock inte störas av det särskilt mycket utan har varit på strålande humör mest hela tiden, ljuvliga lilla varelse. Kanske det gör mest ont när tänderna spricker igenom tandköttet och de har de ju gjort. Det sticker till ibland vid amning och Agnes får för sig att hon ska bita mig i bröstvårtan. Aj.
23 april 2011
Påskafton
Vi spenderade påskaftonsförmiddagen ute vid Långsjön, som ligger ca 600 m från vårt hus. Det var underbart. M passade på att springa ett varv på elljusspåret. Därefter vankades det picknick i det gröna! Hoppas ni njuter av er påskafton och att solen lyser på er!
22 april 2011
Långfredagen
har vi spenderat här hemma. Vi har myst och njutit av varandras sällskap i fulla drag. Vi har det ju så bra!
En härlig promenad i vårlandskapet byttes mot krattning av höstens löv, som gömts under den numera bortsmälta snön. Självklart var vi iförda mundering för ändamålet, solglasögon och arbetshandskar från Biltema. Agnes sov gott i sin vagn under tiden.
Efter lunch kikade vi en stund på den gamla 90-talsklassikern Sömnlös i Seattle, och fick nostalgiska kårar längs ryggraden.
På tal om nittiotalet.
Ni som inte tittar på Filip och Fredriks nya program Nittileaks råds härmed till att absolut göra det. Ni som växte upp på 90-talet det vill säga, ni andra kanske inte har så mycket behållning av av att se Martin E-type Eriksson spela gamla eurodiscolåtar eller höra Ulf Ekberg berätta om åren med Ace of Base.
Jag läste en krönika av Sanna Lundell (ja Uffes dotter) i Aftonbladet. Jag är inte förtjust i Aftonbladet som tidning men jag gillar det hon skriver, Idag skrev hon om alla griskultingar som kastreras utan bedövning i dagens Sverige. Tänk er att få en del av ert kön avskuret utan att bli smärtlindrad. Vilken tur att jag inte är en del av denna fruktansvärda tortyr. Googlade runt lite, läste på djurens rätts hemsida och de bekräftade Sannas skriverier.
Klickade nyss hem en vegetarisk kokbok för barn. Vi har ändrat ståndpunkt här hemma.
Att djur behandlas jävligt på vissa håll det har vi vetat länge. Men att vi inte kommit längre än så här. Det trodde jag faktiskt inte. Däremot finns det garanterat bönder som behandlar sina djur med den värdighet de förtjänar.
Nu blir det en vegetarian av den lilla Agnes, plus fisk.
Vilken tur att man kan ändra sig. Om hon sedan väljer kött i framtiden får hon naturligtvis göra det.
Vad gäller Agnes tänder ligger de fortfarande precis över ytan och jäklas. Dock var natten ovanligt lugn. Amning 3 gånger, tyst och lugn Agnes. Vi har sovit fantastiskt gott. Lite gnälligt har det väl varit idag men inte mycket. Det verkar gå långsamt, tandsprickningen. Man kan se dem tydligt nu, små vita vassa kanter som låter emot muggen när hon dricker vatten. Snälla tänder kan ni inte komma fram nu, vi väntar på er!! Någon som har erfarenhet, som vet hur lång tid det brukar ta efter att de spruckit igenom litegrann? Är det dagar eller veckor det handlar om?
Hoppas ni har en fin långfredag ni som läser! Synd att dagen inte är så lång som den borde vara.....
En härlig promenad i vårlandskapet byttes mot krattning av höstens löv, som gömts under den numera bortsmälta snön. Självklart var vi iförda mundering för ändamålet, solglasögon och arbetshandskar från Biltema. Agnes sov gott i sin vagn under tiden.
Efter lunch kikade vi en stund på den gamla 90-talsklassikern Sömnlös i Seattle, och fick nostalgiska kårar längs ryggraden.
På tal om nittiotalet.
Ni som inte tittar på Filip och Fredriks nya program Nittileaks råds härmed till att absolut göra det. Ni som växte upp på 90-talet det vill säga, ni andra kanske inte har så mycket behållning av av att se Martin E-type Eriksson spela gamla eurodiscolåtar eller höra Ulf Ekberg berätta om åren med Ace of Base.
Jag läste en krönika av Sanna Lundell (ja Uffes dotter) i Aftonbladet. Jag är inte förtjust i Aftonbladet som tidning men jag gillar det hon skriver, Idag skrev hon om alla griskultingar som kastreras utan bedövning i dagens Sverige. Tänk er att få en del av ert kön avskuret utan att bli smärtlindrad. Vilken tur att jag inte är en del av denna fruktansvärda tortyr. Googlade runt lite, läste på djurens rätts hemsida och de bekräftade Sannas skriverier.
Klickade nyss hem en vegetarisk kokbok för barn. Vi har ändrat ståndpunkt här hemma.
Att djur behandlas jävligt på vissa håll det har vi vetat länge. Men att vi inte kommit längre än så här. Det trodde jag faktiskt inte. Däremot finns det garanterat bönder som behandlar sina djur med den värdighet de förtjänar.
Nu blir det en vegetarian av den lilla Agnes, plus fisk.
Vilken tur att man kan ändra sig. Om hon sedan väljer kött i framtiden får hon naturligtvis göra det.
Vad gäller Agnes tänder ligger de fortfarande precis över ytan och jäklas. Dock var natten ovanligt lugn. Amning 3 gånger, tyst och lugn Agnes. Vi har sovit fantastiskt gott. Lite gnälligt har det väl varit idag men inte mycket. Det verkar gå långsamt, tandsprickningen. Man kan se dem tydligt nu, små vita vassa kanter som låter emot muggen när hon dricker vatten. Snälla tänder kan ni inte komma fram nu, vi väntar på er!! Någon som har erfarenhet, som vet hur lång tid det brukar ta efter att de spruckit igenom litegrann? Är det dagar eller veckor det handlar om?
Hoppas ni har en fin långfredag ni som läser! Synd att dagen inte är så lång som den borde vara.....
21 april 2011
Bad night
Inatt sov Agnes oroligt. Hon skruvade på sig som en mask, riktigt vred sig av obehag. Hon vaknade inte, men nästan. Kissade ner två blöjor. Ville amma en gång i timmen. Grät i sömnen. När jag kände i munnen på henne idag kände jag hur det stack till mot fingrarna. De är sylvassa de små gaddarna. Nu känns det bara som en tidsfråga innan de dyker upp. Mammans fragmentariska sömn sätter spår idag. Bara att dra fram den svindyra ögoncrémen igen med andra ord.
Nu ska jag slänga in bitringen i kylen och försöka distrahera lilla gnällspiken med titt-ut-leken.
20 april 2011
Ännu en solig dag
Idag var det i det närmaste sommarvärme i Uppsala. Jag svettades som en gris i min vårjacka. Jag och Agnes var i stan och träffade min goda vän Maja, som nu är på denna sida om ekvatorn igen. Hon har varit i Kenya och skrivit på sin masteruppsats.
Vi gick till Vaksala torg med Agnes i nya vagnen och åt lunch. Mycket trevligt!
Agnes fikade hon med, om man nu kan räkna mango och persikopuré som fika.
Det var lite läskigt att ha Agnes framåtvänd i vagnen men det går bra kortare stunder. Tydligen har studier visat att barn under ett år kan bli överstimulerade och i princip traumatiserade av att inte se mamma och pappa under färden samt av alla intryck runt omkring. Ämnet har varit hett omdebatterat under många år och nu verkar det som om de som argumenterar emot framåtvända vagnar dragit det längsta strået.
Jag kan köpa en del av argumenten men tycker ändå att alla föräldrar måste göra som de känner. Vad som är bäst för en är inte alltid bäst för alla.
Sedan bör man vara lite källkritisk och alltid fråga sig hur en studie har gjorts. Vilka metoder har använts, på vilka personer, finns det bortfall osv. Man kan inte bara svälja allt man läser.
Vår paraplyvagn är smidig och lätt att ta med sig vid resor eller kortare besök i stan. Det är just vid sådana tillfällen vi ämnar bruka den innan hon är ett år.
Imorgon inleds påskhelgen. Det ska bli skönt att få ha pappan hemma i fyra hela dagar!
Vi gick till Vaksala torg med Agnes i nya vagnen och åt lunch. Mycket trevligt!
Agnes fikade hon med, om man nu kan räkna mango och persikopuré som fika.
Det var lite läskigt att ha Agnes framåtvänd i vagnen men det går bra kortare stunder. Tydligen har studier visat att barn under ett år kan bli överstimulerade och i princip traumatiserade av att inte se mamma och pappa under färden samt av alla intryck runt omkring. Ämnet har varit hett omdebatterat under många år och nu verkar det som om de som argumenterar emot framåtvända vagnar dragit det längsta strået.
Jag kan köpa en del av argumenten men tycker ändå att alla föräldrar måste göra som de känner. Vad som är bäst för en är inte alltid bäst för alla.
Sedan bör man vara lite källkritisk och alltid fråga sig hur en studie har gjorts. Vilka metoder har använts, på vilka personer, finns det bortfall osv. Man kan inte bara svälja allt man läser.
Vår paraplyvagn är smidig och lätt att ta med sig vid resor eller kortare besök i stan. Det är just vid sådana tillfällen vi ämnar bruka den innan hon är ett år.
Imorgon inleds påskhelgen. Det ska bli skönt att få ha pappan hemma i fyra hela dagar!
18 april 2011
En dejlig dag
Idag har jag och Agnes mest slappat. Hon har varit på strålande humör och jag likaså. Den nya vagne har anlänt (den av paraplymodell). Jag satte ner Agnes i vagnen för att se hur hon satt samt för att kolla hur allting på den fungerade. När jag satte dit frontbågen hördes ett klick. Det var tydligen hysteriskt roligt för Agnes börjar skratta , högt! varje nytt ljud som uppstod i samband med att jag undersökte vagnen var jätttejättekul och hon skrattade och skrattade, och skrattade.
Agnes har hittat sina fötter nu och de är roliga att pilla på. Hon har också börjar att försöka krypa i magläge. Det ser så himla roligt ut eftersom att hon inte kommer någonstans ännu, stackarn. Det måste vara frustrerande att vara bebis ibland.
Agnes låg och sov i vagnen utomhus förut och jag satt och stekte i solen med iPoden i örat. Fantastiskt. Nygift och lycklig!
Tänk att ha hittat den där stora kärleken OCH skaffat barn. Det var mer än man någonsin kunde drömma om. Resten av händelserna i mitt liv känns nu bara som en bonus.
Fåren bräker, kossorna råmar. Hundarna skäller. Barn skriker förtjust. Här på gården sjuder det av liv. Tänker verkligen njuta av att bo så här. vem vet hur länge vi kommer att göra det.
Det verkar för övrigt som om Agnes håller på att få tänder. Man kan nästan se tänderna nu. De ligger preciiis under ytan, små gaddarna. Det känns som om de borde titta fram vilken dag som helst nu. Bäst att bunkra upp med alvedon!
Dop bajs och bröllop
16/4 2011. Agnes dopdag och vår bröllopsdag.
Ni må tro att släkt och vänner blev paffa efter dopceremonin då prästen helt plöstligt fiskade upp en blombukett ur vasen som stod bredvid dopljuset och gav den till mig. Vips blev den en brudbukett. Jag hörde hur snyftandet satte igång (min mamma)när vigseln började, när de hade förstått vad som var i görningen.
Jag var inte det minsta nervös faktiskt. Nerverna lugnade sig direkt efter dopet.
Däremot bröt jag nästan ihop när de började spela bröllopsmarschen, då jag och M skulle skrida ut. Förbi familjen. Då darrade underläppen vill jag lova.
Agnes höll sig lugn och fin i sin mormors famn en bra stund innan hon började gasta.
Hon har en period nu när ingen annan duger förutom mamma och pappa. Främlingsfientlighet kan man nog kalla det.
Efter ceremonierna vankades det supergod buffé för de chockade gästerna, och innebandyfinal på TV. Storvreta försvarade guldet från förra året, till vår stora glädje.
Lilla Agnes blev nog lite chockad hon med av alla nya ansikten, som alla ville hålla henne. Till slut fick undertecknad sätta stopp, det blev helt enkelt för mycket.
Lillskruttan blev inte sig själv förrän idag! Nu är hon harmonisk igen. Igår gnälldes det hela dagen lång....
Agnes har bajsat nu också, om ni undrade. Två gånger på samma dag. Men det kom inget på dopklänningen. Nästan lite synd, det hade blivit en bra studentbild.
Summa summarum: Det var en fantastisk dag i lördags och jag är så glad att vi kunde gifta oss på det här sättet. Jag är INTE en av de flickor som drömt om sitt bröllop sedan de var fem år gamla. Jag skrattar nästan ihjäl mig vid tanken på mig själv i en vit brudklänning. Det skulle kännas som att jag klädde ut mig. Det är inte jag.
Tack alla ni som var med och förgyllde vår dag!
15 april 2011
Fredag
Denna fantastiska dag har jag och Agnes varit ute på promenad, en lååång sådan.
Vindarna var i det närmaste sommarvarma, glajjorna satt som klistrade på näsan och själen bara njöt. Landskapet har bytt skepnad. Jag minns när jag svettig kämpade upp med barnvagnen för en backe, genom tjock oplogad snö. Idag gick det så lätt så lätt. Barnvagnens hjul rullade på grusfri väg. Agnes första vår.
Dagen började med att Agnes vaknade med tuppen, 07.00 spärrade hon upp sina vackra blå och då var det godmorgon. Mamman som är världens mest morgontrötta homo sapiens gillar inte att gå upp i ottan men det är bara och göra't. Tur att hon sover hela natten fortfarande. Agnes sover ca 10-12 timmar varje natt. Jag får sova 7 1/2 timme sömn i snitt varje natt, inte så pjåkigt.
IDag känner jag för att ställa en fråga till nån tidning, ni vet sådär som när man var tonåring och folk skrev till spalter där en snäll sexolog skrev att allt bara var normalt hela tiden. Nu gäller ju detta en bebis och inte pubertetsproblem men i allafall.
Nu undrar jag: är det normalt att en bebis bajsar mer sällan när de börjat äta mat?
Agnes har inte bajsat sedan i onsdags morse nämligen. tidigare bajsade hon cirka 5 gånger per dygn.
Status: Magen oöm och mjuk vid palpation, inga kräkningar, tarmljud hörs, frekvent gasavgång. Således kan vi nog utesluta ileus ;)
Det är säkert heelt normalt och logiskt detta men man blir lite konfunderad.
Imorgon ska Agnes döpas!
Vindarna var i det närmaste sommarvarma, glajjorna satt som klistrade på näsan och själen bara njöt. Landskapet har bytt skepnad. Jag minns när jag svettig kämpade upp med barnvagnen för en backe, genom tjock oplogad snö. Idag gick det så lätt så lätt. Barnvagnens hjul rullade på grusfri väg. Agnes första vår.
Dagen började med att Agnes vaknade med tuppen, 07.00 spärrade hon upp sina vackra blå och då var det godmorgon. Mamman som är världens mest morgontrötta homo sapiens gillar inte att gå upp i ottan men det är bara och göra't. Tur att hon sover hela natten fortfarande. Agnes sover ca 10-12 timmar varje natt. Jag får sova 7 1/2 timme sömn i snitt varje natt, inte så pjåkigt.
IDag känner jag för att ställa en fråga till nån tidning, ni vet sådär som när man var tonåring och folk skrev till spalter där en snäll sexolog skrev att allt bara var normalt hela tiden. Nu gäller ju detta en bebis och inte pubertetsproblem men i allafall.
Nu undrar jag: är det normalt att en bebis bajsar mer sällan när de börjat äta mat?
Agnes har inte bajsat sedan i onsdags morse nämligen. tidigare bajsade hon cirka 5 gånger per dygn.
Status: Magen oöm och mjuk vid palpation, inga kräkningar, tarmljud hörs, frekvent gasavgång. Således kan vi nog utesluta ileus ;)
Det är säkert heelt normalt och logiskt detta men man blir lite konfunderad.
Imorgon ska Agnes döpas!
14 april 2011
2011-04-14
Idag verkar Agnes må lite bättre. Febern är nästan nere och snuvigheten har stagnerat, för att förhoppningsvis försvinna. Tyvärr fick vi ställa in planerad dejt med Sara och lilla Maja.
Vilket underbart väder det var idag. Det knoppar och sjuder av liv. Människor blir gladare, börjar liksom leva igen. Ljuvliga vår.
Har drabbats av världens jävligaste mjölkstockning rent ut sagt. Agnes är numera mindre intresserad av att amma. Hon vill helst äta mat. Mycket mat. Favoriten är ekologisk spaghetti & köttfärssås, och mammas hemlagade morotspuré. Det blev en liten köttätare av damen ändå. Vi resonerade så att vi slipper oroa oss för att hon inte får i sig det hon behöver. Dessutom vill vi att hon ska få välja själv när hon blir större. Pappan äter ju ändå inte så mycket kött heller, det blir mest vegetariskt här hemma. Ammar dock fortfarande mycket på natten, en gång varannan timme.
Agnes sitter i skrivande stund i pappans knä och spontanskrattar åt hockeyspelarna på TV. Äpplet faller inte långt från trädet. Jörgen Jönsson i bar överkropp är i och för sig en rätt kul syn...
Vilket underbart väder det var idag. Det knoppar och sjuder av liv. Människor blir gladare, börjar liksom leva igen. Ljuvliga vår.
Har drabbats av världens jävligaste mjölkstockning rent ut sagt. Agnes är numera mindre intresserad av att amma. Hon vill helst äta mat. Mycket mat. Favoriten är ekologisk spaghetti & köttfärssås, och mammas hemlagade morotspuré. Det blev en liten köttätare av damen ändå. Vi resonerade så att vi slipper oroa oss för att hon inte får i sig det hon behöver. Dessutom vill vi att hon ska få välja själv när hon blir större. Pappan äter ju ändå inte så mycket kött heller, det blir mest vegetariskt här hemma. Ammar dock fortfarande mycket på natten, en gång varannan timme.
Agnes sitter i skrivande stund i pappans knä och spontanskrattar åt hockeyspelarna på TV. Äpplet faller inte långt från trädet. Jörgen Jönsson i bar överkropp är i och för sig en rätt kul syn...
13 april 2011
Febrig och förkyld
Agnes blev ju aldrig riktigt sjuk när vi var det häromveckan. Hon var visserligen lite snorig men inget mer än så. De sista dagarna har det långsamt utvecklats till vad som idag är feber och seg grönaktigt snor som täpper igen hennes lilla näsa som klister. Hon kan knappt andas när hon har napp eller när hon ammar.
Stackars liten, hon blir ju så ledsen och frustrerad.
Mamman har sovit noll timmar i natt. Agnes har sovit men andats tungt och väsande emellanåt. Då kickar mamma - och sjuksköterskeinstinkten igång.
Tur man kan sin ABCDE, S-HLR samt att bedöma vitalparametrar. Den kliniska blicken.
Så allvarligt blir det förmodligen inte men det känns jobbigt i hjärtat när ens lilla älskling inte mår bra. Hoppas hon frisknar på sig innan dopet på lördag!!
Stackars liten, hon blir ju så ledsen och frustrerad.
Mamman har sovit noll timmar i natt. Agnes har sovit men andats tungt och väsande emellanåt. Då kickar mamma - och sjuksköterskeinstinkten igång.
Tur man kan sin ABCDE, S-HLR samt att bedöma vitalparametrar. Den kliniska blicken.
Så allvarligt blir det förmodligen inte men det känns jobbigt i hjärtat när ens lilla älskling inte mår bra. Hoppas hon frisknar på sig innan dopet på lördag!!
12 april 2011
Kvällspromenad
Det är så fantastiskt underbart med vår att det knappt kan formuleras med ord. De räcker inte till helt enkelt!
Idag var jag och Agnes på Coop i boländerna och storhandlade. 1100 kronor fattigare kom vi ut därifrån. Fråga mig inte vad vi köpte, en massa tingeltangel känns det som.
Blommor bland annat. Men vad man blir glad av att vila ögonen på fräscha vita tulpaner när man vaknar - eller när man äter frukost. Guldkant på tillvaron - check.
Efter att ha ätit världhistoriens äckligaste ostkaka (om ni ser den från Willy's, backa snabbt därifrån, den smakar gammal sur strumpa med ost på) gick vi ut på gården för en kvällspromenad till brevlådan. Doften av natur blandat med den pirrande känslan av annalkande sommar i magen var nästan överväldigande.
Precis samma känsla fick jag i bilen på en helt grusfri motorväg tidigare idag.
Idag var jag och Agnes på Coop i boländerna och storhandlade. 1100 kronor fattigare kom vi ut därifrån. Fråga mig inte vad vi köpte, en massa tingeltangel känns det som.
Blommor bland annat. Men vad man blir glad av att vila ögonen på fräscha vita tulpaner när man vaknar - eller när man äter frukost. Guldkant på tillvaron - check.
Efter att ha ätit världhistoriens äckligaste ostkaka (om ni ser den från Willy's, backa snabbt därifrån, den smakar gammal sur strumpa med ost på) gick vi ut på gården för en kvällspromenad till brevlådan. Doften av natur blandat med den pirrande känslan av annalkande sommar i magen var nästan överväldigande.
Precis samma känsla fick jag i bilen på en helt grusfri motorväg tidigare idag.
11 april 2011
10 april 2011
ETT HALVT ARK PAPPER
Sista flyttningslasset hade gått; hyresgästen, en ung man med sorgflor på hatten, vandrade ännu en gång genom våningen för att se om han glömt något. - Nej, han hade icke glömt något, absolut ingenting; och så gick han ut, i tamburen, fast besluten att icke mer tänka på det han upplevat i denna våning. Men se, i tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat; och det var fullskrivet med flera stilar, somt redigt med bläck, annat klottrat med blyerts eller rödpenna. Där stod det, hela denna vackra historia, som avspelats på den korta tiden av två år; allt han ville glömma stod där; ett stycke mänskoliv på ett halvt ark papper.
Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret - 15 11. Det säg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete. det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.
Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.
Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in. Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarna. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.
Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!
Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: "Frun". Vilken fru? - Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.
Under hennes namn står Doktor L.
För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står "Mamma". Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.
Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.
Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.
Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! - En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.
Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det.
Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!
Skrivet av August Strindberg. Jag fullkomligt älskar den här ytterst komprimerade novellen. Älskar.
Han tog ner arket; det var sådant där solgult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på salskakelugnens kappa, och lutad över detsamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös. Och numret - 15 11. Det säg ut som ett psalmnummer i kyrkan. Därpå stod: Banken. Det var hans arbete. det heliga arbetet, som gav brödet, hemmet och makan, grunden till existensen. Men det var överstruket! Ty banken hade störtat, men han hade räddats över på en annan bank, dock efter en kort tid av mycken oro.
Så kom det. Blomsterhandeln och hyrkusken. Det var förlovningen, då han hade fickan full av pängar.
Därpå: möbelhandlarn, tapetserarn: han sätter bo. Expressbyrån: de flytta in. Operans biljettkontor: 50 50. De äro nygifta och gå på Operan om söndagarna. Deras bästa stunder då de själva sitta tysta, och råkas i skönhet och harmoni i sagolandet på andra sidan ridån.
Här följer ett mansnamn, som är överstruket. Det var en vän, som nått en viss höjd i samhället, men som icke kunde bära lyckan, utan föll, ohjälpligt, och måste resa långt bort. Så bräckligt är det!
Här synes något nytt ha inträtt i makarnes liv. Det står, med en fruntimmershand, och blyertspenna: "Frun". Vilken fru? - Jo, den med den stora kappan och det vänliga deltagande ansiktet, som kommer så tyst, och aldrig går genom salen, utan tar korridorvägen till sängkammaren.
Under hennes namn står Doktor L.
För första gången dyker här upp namnet på en släkting. Det står "Mamma". Det är svärmodren, som diskret hållit sig undan för att icke störa de nygifta, men nu påkallas i nödens stund, och kommer med glädje, efter som hon behövs.
Här börjar ett stort klotter med blått och rött. Kommissionskontoret: jungfrun har flyttat, eller skall en ny anställas. Apoteket. Hm! Det mörknar! Mejeribolaget. Här rekvireras mjölk, tuberkelfri.
Kryddbon, slaktarn etc. Huset börjar skötas per telefon; då är husmodren icke på sin plats. Nej. Ty hon ligger till sängs.
Det som sedan följde kunde han icke läsa, ty det börjar skymma för hans ögon, som det måtte göra för den drunknande på havet, när han skall se igenom salt vatten. Men där stod: Begravningsbyrån. Det talar ju nog! - En större och en mindre, underförstått, kista. Och i parentes var skrivet: av stoft.
Sedan stod där intet mer! Stoft slutade det med; och det gör det.
Men han tog solpapperet, kysste det och lade det i sin bröstficka.
På två minuter hade han genomlevat två år av sitt liv.
Han var icke böjd, när han gick ut; han bar tvärtom sitt huvud högt, som en lycklig och stolt människa, ty han kände att han dock ägt det skönaste. Hur många arma, som aldrig fått det!
Skrivet av August Strindberg. Jag fullkomligt älskar den här ytterst komprimerade novellen. Älskar.
9 april 2011
Tänk vad roligt det kan vara
Synd på den suddiga bilden bara. Man borde kanske ta och köpa sig en ordentlig videokamera. Har sett en på CDon, en handvideokamera. Kanske borde slå till!
8 april 2011
Kauda
Vill bara göra lite reklam för min kollega Amandas fantastiska mössor. Har köpt en till Agnes, superfin att ha i vår och höst. Amanda gör sina mössor av gamla tröjor eller andra tygrester. Klimatsmart och snyggt! Grädden på moset är att 20 kr av mössans pris går oavkortat till Föreningen Samvetet, Uppsalas katthem. Deras verksamhet behövs! Om någon skulle bli intresserad av att köpa en mössa är det bara att gå in på www.kauda.se och kika.
När vi pratar välgörenhet vill jag också passa på att rekommendera www.godhandling.se
En sidan som jag alltid använder när jag ska shoppa online. Man gör en insats!
7 april 2011
Det här med amning
Det är en helt vanlig onsdag. En mamma ammar sitt barn på ett mindre fik i en större svensk stad. Året är 2011.
Mamman sitter längst inne i ett av fikets hörn med en väninna. Hon försöker skyla sig så gott det går och tittar nervöst på sin omgivning. Hon har ju hört att det här med att amma barn offentligt inte verkar vara särskilt välkommet bland gemene man. Flera av hennes vänner har berättat historier om sina erfarenheter. Om den arga herren som bett kvinnan ifråga amma någon annanstans för ett naket bröst gick minsann inte ihop med hans frukostrutin. Om tonåringen med den äcklade minen och den tappade hakan. Om kafeägaren som helt sonika förvisade en mamma från området, amma fick hon absolut inte göra bland hans kunder.
Amning är ju äckligt. Det passar sig inte. Vett och etikett, bara att rätta sig in i ledet vad gäller det oskrivna regelverket för sociala koder. Eller?
"Så himla äckligt att se brudar amma offentligt"
"Låt mig slippa se slabbet"
Åsikterna ovan har jag plockat från diverse debattforum på nätet. Frågan om amningens vara eller icke vara i offentliga rum är minst sagt het.
Varför då denna kontrovers? Vad är det som provocerar så?
Ett naket bröst? Att barnet suger på bröstet? Ett eventuellt synligt läckage av bröstmjölk?
Jag fattar det inte. Jag har vridit och vänt på detta i all evighet men kan inte komma fram till en vettig förklaring.
Vad gäller vett och etikett så kan jag köpa att man inom den ramen måste ta hänsyn till andra människor. Det är ju lite vad vett och etikett handlar om. Sedan kan man ju lägga oändligt mycket tid på att jämföra vad som är passande respektive opassande. Det varierar ju bland människor och kulturer. Jag kan bara inte få in den offentliga amningen i det fack där saker vilka normativt uppfattas som stötande ingår.
Jag kan också köpa att bebisar behöver en lugn och rofylld miljö vid amning och att man därför bör dra sig undan när man är ute bland folk. Detta blir dock svårt med all den hysteri som finns kring det här ämnet. Stress hos mamman är inte direkt synonymt med utdrivningsreflex.
Om det nu varit så väl att ovanstående varit anledningen till varför många tycker att det är opassande, ja då hade jag kunnat sympatisera.
Nu är det istället så att människor verkar tycka att det är äckligt.
En mamma som ammar sitt barn, det naturligaste som finns. Det rubriceras som äckligt.
Jag sällar mig gärna till den skara av människor som är överseende. Som inte retar upp sig på andra i onödan. Som kan ha en förståelse för att mammor också behöver komma ut bland andra människor, trots att de ammar. Man kan inte styra amning. Bebisar äter när de har lust. Därför är bröstet så praktiskt, att man alltid har det med sig.
Ett naket bröst har väl alla sett? I min värld finns det ingenting sexuellt med ett bröst som tillhör en ammande moder. Bröstet fyller en funktion, i det finns mat.
Ammande kvinnor har lika stor rätt att vistas bland folk som icke-ammande. Punkt slut. Om ni inte kan låta bli att stirra så får väl det stå för er.
Visste ni förresten att offentlig amning är direkt olagligt i vissa amerikanska delstater? Det känns ju tämligen insnöat och förlegat.
Nä jag tänker fortsätta amma när andan faller på och förundras av vissa människors självupptagenhet och förmåga att störa sig på andra.
Att respektera sin omgivning det gör man när man inser alla människors olika behov. Inte bara sitt eget.
Mamman sitter längst inne i ett av fikets hörn med en väninna. Hon försöker skyla sig så gott det går och tittar nervöst på sin omgivning. Hon har ju hört att det här med att amma barn offentligt inte verkar vara särskilt välkommet bland gemene man. Flera av hennes vänner har berättat historier om sina erfarenheter. Om den arga herren som bett kvinnan ifråga amma någon annanstans för ett naket bröst gick minsann inte ihop med hans frukostrutin. Om tonåringen med den äcklade minen och den tappade hakan. Om kafeägaren som helt sonika förvisade en mamma från området, amma fick hon absolut inte göra bland hans kunder.
Amning är ju äckligt. Det passar sig inte. Vett och etikett, bara att rätta sig in i ledet vad gäller det oskrivna regelverket för sociala koder. Eller?
"Så himla äckligt att se brudar amma offentligt"
"Låt mig slippa se slabbet"
Åsikterna ovan har jag plockat från diverse debattforum på nätet. Frågan om amningens vara eller icke vara i offentliga rum är minst sagt het.
Varför då denna kontrovers? Vad är det som provocerar så?
Ett naket bröst? Att barnet suger på bröstet? Ett eventuellt synligt läckage av bröstmjölk?
Jag fattar det inte. Jag har vridit och vänt på detta i all evighet men kan inte komma fram till en vettig förklaring.
Vad gäller vett och etikett så kan jag köpa att man inom den ramen måste ta hänsyn till andra människor. Det är ju lite vad vett och etikett handlar om. Sedan kan man ju lägga oändligt mycket tid på att jämföra vad som är passande respektive opassande. Det varierar ju bland människor och kulturer. Jag kan bara inte få in den offentliga amningen i det fack där saker vilka normativt uppfattas som stötande ingår.
Jag kan också köpa att bebisar behöver en lugn och rofylld miljö vid amning och att man därför bör dra sig undan när man är ute bland folk. Detta blir dock svårt med all den hysteri som finns kring det här ämnet. Stress hos mamman är inte direkt synonymt med utdrivningsreflex.
Om det nu varit så väl att ovanstående varit anledningen till varför många tycker att det är opassande, ja då hade jag kunnat sympatisera.
Nu är det istället så att människor verkar tycka att det är äckligt.
En mamma som ammar sitt barn, det naturligaste som finns. Det rubriceras som äckligt.
Jag sällar mig gärna till den skara av människor som är överseende. Som inte retar upp sig på andra i onödan. Som kan ha en förståelse för att mammor också behöver komma ut bland andra människor, trots att de ammar. Man kan inte styra amning. Bebisar äter när de har lust. Därför är bröstet så praktiskt, att man alltid har det med sig.
Ett naket bröst har väl alla sett? I min värld finns det ingenting sexuellt med ett bröst som tillhör en ammande moder. Bröstet fyller en funktion, i det finns mat.
Ammande kvinnor har lika stor rätt att vistas bland folk som icke-ammande. Punkt slut. Om ni inte kan låta bli att stirra så får väl det stå för er.
Visste ni förresten att offentlig amning är direkt olagligt i vissa amerikanska delstater? Det känns ju tämligen insnöat och förlegat.
Nä jag tänker fortsätta amma när andan faller på och förundras av vissa människors självupptagenhet och förmåga att störa sig på andra.
Att respektera sin omgivning det gör man när man inser alla människors olika behov. Inte bara sitt eget.
6 april 2011
Agnes 5 månader
har det verkligen gått 5 månader sedan vi var på förlossningen? Helt galet vad tiden går...sånt här kan stora tjejen göra numera...den motoriska utvecklingen går full fart framåt!
Jag kan ju berätta att Agnes gillar mat så pass att hon redan börjat äta spaghetti och köttfärssås. Hon älskar det. Bra att introducera gluten också medan jag fortfarande ammar;studier har visat att amningen skyddar tarmen så att risken för glutenintolerans minskar.
Nu ska vi mysa. Hejdå!
Jag kan ju berätta att Agnes gillar mat så pass att hon redan börjat äta spaghetti och köttfärssås. Hon älskar det. Bra att introducera gluten också medan jag fortfarande ammar;studier har visat att amningen skyddar tarmen så att risken för glutenintolerans minskar.
Nu ska vi mysa. Hejdå!
5 april 2011
Frisk-are
Undertecknad är nu i det närmaste fri från vad som verkar varit ett jobbigt virus. Symtom: Illamående, förlamande trötthet, muskelvärk och förkylning.
Jag mår bättre idag, pappan har sin värsta dag. Igår var det ombytta roller. Tur i oturen att vi inte var lika sjuka samtidigt så att en kunde ta huvudansvaret för Agnes. Hon har lyckats undkomma med förkylning verkar det som, pigg och glad som vanligt.
Det är ju galet svårt att orka med att vara på G när man helst av allt bara vill dra täcket över huvudet och försvinna. Men det går ju inte med en liten bebis som behöver tillsyn hela tiden. TUR att man är två. Ni ensamstående föräldrar därute, hur ni orkar är ett mysterium för mig. Jag beundrar er.
Middagen hemma hos M:s kollega i lördags var mycket trevlig (även om jag kände mig krasslig redan då). Vi bjöds på god mat och en alldeles utomordentligt, makalöst god kaka till efterrätt. Pappans kollega har en faibless för teknikprylar och äger en vansinnigt dyr systemkamera som han fotograferade Agnes med. Nedan ser ni det fina resultatet.
I söndags, innan viruset däckade oss, hann vi med en fika med en av mina finaste vänner E. Hon flyttade ifrån stan för att bli polis. När hon är färdig hoppas vi att hon åter flyttar till Uppsala. Jag saknar våra South Park /Family Guy/ Will Ferrell-dejter med thé och kaffebröd.
Jag mår bättre idag, pappan har sin värsta dag. Igår var det ombytta roller. Tur i oturen att vi inte var lika sjuka samtidigt så att en kunde ta huvudansvaret för Agnes. Hon har lyckats undkomma med förkylning verkar det som, pigg och glad som vanligt.
Det är ju galet svårt att orka med att vara på G när man helst av allt bara vill dra täcket över huvudet och försvinna. Men det går ju inte med en liten bebis som behöver tillsyn hela tiden. TUR att man är två. Ni ensamstående föräldrar därute, hur ni orkar är ett mysterium för mig. Jag beundrar er.
Middagen hemma hos M:s kollega i lördags var mycket trevlig (även om jag kände mig krasslig redan då). Vi bjöds på god mat och en alldeles utomordentligt, makalöst god kaka till efterrätt. Pappans kollega har en faibless för teknikprylar och äger en vansinnigt dyr systemkamera som han fotograferade Agnes med. Nedan ser ni det fina resultatet.
I söndags, innan viruset däckade oss, hann vi med en fika med en av mina finaste vänner E. Hon flyttade ifrån stan för att bli polis. När hon är färdig hoppas vi att hon åter flyttar till Uppsala. Jag saknar våra South Park /Family Guy/ Will Ferrell-dejter med thé och kaffebröd.
3 april 2011
Sjuka
Bloggen kommer att ligga nere några dagar. Vi har råkat ur för något elakt virus och försöker nu kurera oss på bästa sätt. Tur i oturen är att en av oss mår bättre än den andra, Agnes är inte sjuk alls - än. Hoppas hon slipper.
2 april 2011
En lugn period har börjat
Som i ett trollslag blev Agnes åter lugn, harmonisk, sover gott om natten och kan leka själv.
Hon har börjat justera sömnen lite också, hon hoppar över den sista sovstunden på kvällen och är vaken 3-4 timmar i sträck. Kanske med avsikt att vara riktigt trött inför natten. Förut klarade hon av att vara vaken maximalt två timmar åt gången.
Det säger ju sig självt att det blir svårare att komma till ro kl 21 om man vaknade kl 19 efter att ha sovit 45 minuter. Agnes är ju en stor bebis nu och behöver väl antagligen inte sova lika många gånger på dagtid.
Vi älskar dessa lugna perioder. Det gör automatiskt att även vi sover bättre, är gladare och mer harmoniska. Det är en fröjd att se Agnes ligga i babygymet och prata ljudligt med sina leksaker, rulla över på mage eller bita i något.
På tal om bita så verkar det vara tänder på väg i en framtid nära nutid. Intensivt dreglande och lokal svullnad ger misstanke om att de är på väg. Man kan nästan skönja två små gaddar i underkäken, men än så länge ligger de mjukt inbäddade i rosa tandkött och bidar sin tid. Vi väntar med spänning tills det säger PLOPP.
Idag äe vi bjudna på middag hemma hos M:s kollega L. Kul!
Hon har börjat justera sömnen lite också, hon hoppar över den sista sovstunden på kvällen och är vaken 3-4 timmar i sträck. Kanske med avsikt att vara riktigt trött inför natten. Förut klarade hon av att vara vaken maximalt två timmar åt gången.
Det säger ju sig självt att det blir svårare att komma till ro kl 21 om man vaknade kl 19 efter att ha sovit 45 minuter. Agnes är ju en stor bebis nu och behöver väl antagligen inte sova lika många gånger på dagtid.
Vi älskar dessa lugna perioder. Det gör automatiskt att även vi sover bättre, är gladare och mer harmoniska. Det är en fröjd att se Agnes ligga i babygymet och prata ljudligt med sina leksaker, rulla över på mage eller bita i något.
På tal om bita så verkar det vara tänder på väg i en framtid nära nutid. Intensivt dreglande och lokal svullnad ger misstanke om att de är på väg. Man kan nästan skönja två små gaddar i underkäken, men än så länge ligger de mjukt inbäddade i rosa tandkött och bidar sin tid. Vi väntar med spänning tills det säger PLOPP.
Idag äe vi bjudna på middag hemma hos M:s kollega L. Kul!
1 april 2011
Note to self:
Frysa in minst 3 liter mjölk till nästa gång undertecknad ska åka iväg och vara borta ett par timmar.
Men vi börjar från början. Agnes verkar gå igenom en sån där period igen som hon hade när hon var runt 2 1/2 månad. Hon är lynnig, sover oroligt, vill ha närhet mest hela tiden och vill ofta somna med bröstet i munnen. Inte ens i vagnen sommnar hon rofyllt längre. Det är bara i babyskyddet hon kan somna utan napp eller tutte. Samtidigt verkar det vara någon tillväxtperiod på gång för nu sörplas det mjölk med två timmars mellanrum igen.
Det är också svårt att få Agnes att pyssla på egen hand, i sin babysitter eller i babygymet. Det bästa enligt henne vore nog att sitta klistrad mot mamman eller pappans kropp dygnet runt.
Igår var vi iväg in till stan jag och Agnes. Vi fikade hemma hos min kollega L med ett gäng andra fina kollegor och deras små telningar. Ytterst trevligt. Agnes satt och tittade på de andra barnen med stora ögon och lyckan var stor när hon fick låna den lilla herren i husets alla leksaker.
När vi kom hem var det dags att pumpa ur mjölk för att mamman skulle kunna ta bilen tillbaka till stan exakt en timme senare där hon skulle möta upp en god vän för middag ute.
Mjölken verkade dock ha sinat tillfälligt för det kom inte så mycket som jag önskade. Däremot fanns det så att det borde täcka Agnes behov under de få timmarna jag skulle vara borta, och bli över.
Riktigt så blev det inte.Sekunder innan desserten skulle lyftas in på bordet (i mitt fall en mumsig banana split) ringde pappan. Detta händer inte om det inte gäller livet, typ.
I bakgrunden hörs en gallskrikande liten Agnes med tillhörande uppgiven pappa.
Hon har tömt mjölkreserverna. Mjölken är S L U T. Finito. Någon ersättning hade vi inte hemma och det har Agnes heller aldrig fått förut. Det tar dessutom lång tid, särskilt om man inte är van.
Ett hungervrål högre än högst penetrerar min hjärna och liksom etsar sig fast som ett ljudligt eko under hela den vansinnesfärd som blev följden . För det fanns inget annat att göra än att lämna restaurangen, det trevliga sällskapet och tillhörande efterrätt för att kasta sig in i bilen och köra olagligt hela vägen hem till Sandbro.
När något händer med ens barn, ens avkomma, väcks en primitiv urkraft inom en. En autopilot med ett tydligt inställt mål: barnets välfärd.
Nu var ju inte detta en allvarlig situation per definition men det kändes nästan så. Att höra sin lilla älsklings desperata rop på mat och närhet och samtidigt veta att man är 15 minuters bilfärd bort, det skär som knivar i hjärtat. Man får verkligen kämpa för att vara lugn och rationell och skärpa till sig för att kunna komma just hem och inte sluta i en tillknycklad plåthög vid sidan av en väg någonstans.
Men det gick bra. Agnes var dock helt förstörd när jag äntligen kom hem. Svullna ögon och den lilla kroppen liksom hackade av hunger. Som en bil med bensinstopp. Kanske var det också att få ligga vid bröstet hon önskade. Somna tryggt med nygamla bästisen tutte. Vi vet inte riktigt till 100 % vad som orsakade detta men vi har nu lärt oss att fylla upp kyl och frys med mjölk nästa gång, om hon nu skulle vilja äta mer än hon brukar.
Puh.
Men vi börjar från början. Agnes verkar gå igenom en sån där period igen som hon hade när hon var runt 2 1/2 månad. Hon är lynnig, sover oroligt, vill ha närhet mest hela tiden och vill ofta somna med bröstet i munnen. Inte ens i vagnen sommnar hon rofyllt längre. Det är bara i babyskyddet hon kan somna utan napp eller tutte. Samtidigt verkar det vara någon tillväxtperiod på gång för nu sörplas det mjölk med två timmars mellanrum igen.
Det är också svårt att få Agnes att pyssla på egen hand, i sin babysitter eller i babygymet. Det bästa enligt henne vore nog att sitta klistrad mot mamman eller pappans kropp dygnet runt.
Igår var vi iväg in till stan jag och Agnes. Vi fikade hemma hos min kollega L med ett gäng andra fina kollegor och deras små telningar. Ytterst trevligt. Agnes satt och tittade på de andra barnen med stora ögon och lyckan var stor när hon fick låna den lilla herren i husets alla leksaker.
När vi kom hem var det dags att pumpa ur mjölk för att mamman skulle kunna ta bilen tillbaka till stan exakt en timme senare där hon skulle möta upp en god vän för middag ute.
Mjölken verkade dock ha sinat tillfälligt för det kom inte så mycket som jag önskade. Däremot fanns det så att det borde täcka Agnes behov under de få timmarna jag skulle vara borta, och bli över.
Riktigt så blev det inte.Sekunder innan desserten skulle lyftas in på bordet (i mitt fall en mumsig banana split) ringde pappan. Detta händer inte om det inte gäller livet, typ.
I bakgrunden hörs en gallskrikande liten Agnes med tillhörande uppgiven pappa.
Hon har tömt mjölkreserverna. Mjölken är S L U T. Finito. Någon ersättning hade vi inte hemma och det har Agnes heller aldrig fått förut. Det tar dessutom lång tid, särskilt om man inte är van.
Ett hungervrål högre än högst penetrerar min hjärna och liksom etsar sig fast som ett ljudligt eko under hela den vansinnesfärd som blev följden . För det fanns inget annat att göra än att lämna restaurangen, det trevliga sällskapet och tillhörande efterrätt för att kasta sig in i bilen och köra olagligt hela vägen hem till Sandbro.
När något händer med ens barn, ens avkomma, väcks en primitiv urkraft inom en. En autopilot med ett tydligt inställt mål: barnets välfärd.
Nu var ju inte detta en allvarlig situation per definition men det kändes nästan så. Att höra sin lilla älsklings desperata rop på mat och närhet och samtidigt veta att man är 15 minuters bilfärd bort, det skär som knivar i hjärtat. Man får verkligen kämpa för att vara lugn och rationell och skärpa till sig för att kunna komma just hem och inte sluta i en tillknycklad plåthög vid sidan av en väg någonstans.
Men det gick bra. Agnes var dock helt förstörd när jag äntligen kom hem. Svullna ögon och den lilla kroppen liksom hackade av hunger. Som en bil med bensinstopp. Kanske var det också att få ligga vid bröstet hon önskade. Somna tryggt med nygamla bästisen tutte. Vi vet inte riktigt till 100 % vad som orsakade detta men vi har nu lärt oss att fylla upp kyl och frys med mjölk nästa gång, om hon nu skulle vilja äta mer än hon brukar.
Puh.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)