Titta vad jag kan!

Inte underligt att lillan haft existentiell ångest och bjudit på skrikfest om kvällarna när hon lär sig så otroligt mycket nya saker hela tiden.
Hennes hjärna verkar gå på högvarv.
Så här gjorde hon idag när jag lade henne på magen. Ungen lyfte på huvudet och jag började nästan grina av stolthet. Undrar hur jag kommer reagera när hon lär sig gå. Och när hon tar studenten. Då spricker jag väl och börjar störtböla så att man blir kallad pinsam morsa och hon får skämmas över mig.
Men vad fantastiskt det är när man får vara med om en annan människas utveckling.
Makalöst.

Ps. Jag sov som en prinsessa inatt, efter en del livsstilsjusteringar. dvs örtte istället för choklad och ett positivt tänkande. Klart jag kan sova! Ds.