Om jag var frisör

skulle jag skriva en bok. Definitivt.
Jag skulle skriva en bok om alla de unika individer som besökt salongen under åren.
Kreti och pleti.

Det är en intressant företeelse det här med frisörbesök.
Helt plötsligt sitter man där och häver ur sig en massa saker om sitt liv, för en främmande människa. Man delar med sig av sitt privatliv och det känns fullkomligt naturligt av någon konstig anledning. Att gå till frisören kan nog ha terapeutisk verkan för många. Istället för att lägga sig i en soffa i ett rum. Där alldeles för många böcker trängs i hyllorna. Där en medelålders person med manchesterkavaj sitter med block och penna och tittar forskande på en när man gräver i sina innersta rum.

Jag var hos frisören idag. Det var en klok kvinna, utan manchesterkavaj.
Fem minuter in i den otroligt ospännande Hänt Extra-tidningen kände jag att jag ville ringa hem och kolla läget. Då sade kvinnan i spegeln att hon tyckte att jag skulle låta bli. Bara koppla bort ett tag och låta mig bli ompysslad. Det gjorde jag.
Gick därifrån fräsch i håret och med nya insikter. Man behöver inte alltid ha kontrollen.

Agnes och pappan hade haft det mysigt när jag var borta. De hade lekt tittut-leken.