8 veckorskris

det började redan några dagar före julafton. Agnes som vanligtvis är en nöjd och glad liten solstråle, förändrades.

När man umgås med sitt lilla barn i princip dygnet runt märker man de minsta små förändringar och skillnader.

Agnes blev kinkigare varje gång innan hon skulle sova, detta gäller även tupplurerna på dagen och det enda som hjälpte är att första bära runt på henne en stund och sedan tutten.

Tutte och Agnes har alltid varit mycket goda vänner. Nu är de oskiljaktiga.

Agnes kan inte längre somna utan tutte, i undantagsfall går nappen bra.

Jag måste sova nära Agnes, helst precis intill hennes kropp så att hon kan lägga armarna på....: TUTTE!

Undertecknad har fått en förståelse för hur det kan vara att ha en siamesisk tvilling samt har numera en lam arm till följd av att ligga i samma ställning PÅ den hela natten.

Agnes har också börjat gråta i sömnen och är mer lättväckt. Hon sover sämre dagtid men sover fortfarande hela nätter, även om det kan ta typ 4 timmar att natta henne ibland.

Så till utvecklingssidan. Nu har tösen upptäckt att hon har en röst och den använder hon. Hon jollrar och pratar som bara den, helst kl 19 på kvällen. Hon har skaffat sig en riktig attityd och ser absolut mer vuxen ut nu än för några veckor sen. Snart kör hon moppe och tjuvröker.
Det är fantastiskt att ha barn. De gånger de kräks ner en och sprutlackerar skötbordet med väldoftande bajs är bara bisaker.

Tutte I love you