Helgen

Igår var ju morfar Anders här och hälsade på. Han kom ett yrväder en februariafton med ett gitarrfodral som en svångrem kring halsen. Och klassisk gitarrmusik blev det. Agnes hade en riktig gnälldag, vilket hon för övrigt haft sedan vaccinationen i måndags. Sur, surare, surast. Tar inte nappen. Hon håller tutten som ständig gisslan och man måste bära, bära, bära. Det är väl nån fas nu igen. Man måste roa henne hela tiden. Rota fram texterna till gamla barnvisor från hjärnans mörkaste vrår. Där de har legat och samlat damm i hundra år. När morfar tog fram gitarren och rev av några klassiska bitar blev Agnes kollugn. Som en filbunke. Hon njöt. Så det blir väl till att trakassera honom varje gång Agnes blir ledsen; skicka efter morfar med gitarren så blir allt bra igen. Idag söndag var vi i stan hela familjen och handlade lite. På vägen hem passerade vi studenternas idrottsplats där kön ringlade sig nästan ända ut på vägen utanför. Helt plötsligt blev vi påminda om vad vi skulle ha gjort en söndagseftermiddag om det varit innan vi fick barn. Sporten -är en stor och naturlig del i våra liv. Vi skulle ha gått på Sirius bandy, idag mötte de Västerås. Östra aros mot västra. Druckit glögg i pausen. Haft mysiga vinterkläder och rosor på kinderna. Vi riktigt längtar tills Agnes är så pass stor att vi kan ta med henne på sportevenemang, oavsett utomhusklimat. Vi ställde Agnes i dagiskö idag också. Knepigt det där eftersom att vi förmodligen kommer att flytta inom två år. Men det blir nog bra. Här kommer en liten videohälsning från Agnes. En av de stunder då hon tyckte att hennes föräldrar var roliga typer.