Frysa in minst 3 liter mjölk till nästa gång undertecknad ska åka iväg och vara borta ett par timmar.
Men vi börjar från början. Agnes verkar gå igenom en sån där period igen som hon hade när hon var runt 2 1/2 månad. Hon är lynnig, sover oroligt, vill ha närhet mest hela tiden och vill ofta somna med bröstet i munnen. Inte ens i vagnen sommnar hon rofyllt längre. Det är bara i babyskyddet hon kan somna utan napp eller tutte. Samtidigt verkar det vara någon tillväxtperiod på gång för nu sörplas det mjölk med två timmars mellanrum igen.
Det är också svårt att få Agnes att pyssla på egen hand, i sin babysitter eller i babygymet. Det bästa enligt henne vore nog att sitta klistrad mot mamman eller pappans kropp dygnet runt.
Igår var vi iväg in till stan jag och Agnes. Vi fikade hemma hos min kollega L med ett gäng andra fina kollegor och deras små telningar. Ytterst trevligt. Agnes satt och tittade på de andra barnen med stora ögon och lyckan var stor när hon fick låna den lilla herren i husets alla leksaker.
När vi kom hem var det dags att pumpa ur mjölk för att mamman skulle kunna ta bilen tillbaka till stan exakt en timme senare där hon skulle möta upp en god vän för middag ute.
Mjölken verkade dock ha sinat tillfälligt för det kom inte så mycket som jag önskade. Däremot fanns det så att det borde täcka Agnes behov under de få timmarna jag skulle vara borta, och bli över.
Riktigt så blev det inte.Sekunder innan desserten skulle lyftas in på bordet (i mitt fall en mumsig banana split) ringde pappan. Detta händer inte om det inte gäller livet, typ.
I bakgrunden hörs en gallskrikande liten Agnes med tillhörande uppgiven pappa.
Hon har tömt mjölkreserverna. Mjölken är S L U T. Finito. Någon ersättning hade vi inte hemma och det har Agnes heller aldrig fått förut. Det tar dessutom lång tid, särskilt om man inte är van.
Ett hungervrål högre än högst penetrerar min hjärna och liksom etsar sig fast som ett ljudligt eko under hela den vansinnesfärd som blev följden . För det fanns inget annat att göra än att lämna restaurangen, det trevliga sällskapet och tillhörande efterrätt för att kasta sig in i bilen och köra olagligt hela vägen hem till Sandbro.
När något händer med ens barn, ens avkomma, väcks en primitiv urkraft inom en. En autopilot med ett tydligt inställt mål: barnets välfärd.
Nu var ju inte detta en allvarlig situation per definition men det kändes nästan så. Att höra sin lilla älsklings desperata rop på mat och närhet och samtidigt veta att man är 15 minuters bilfärd bort, det skär som knivar i hjärtat. Man får verkligen kämpa för att vara lugn och rationell och skärpa till sig för att kunna komma just hem och inte sluta i en tillknycklad plåthög vid sidan av en väg någonstans.
Men det gick bra. Agnes var dock helt förstörd när jag äntligen kom hem. Svullna ögon och den lilla kroppen liksom hackade av hunger. Som en bil med bensinstopp. Kanske var det också att få ligga vid bröstet hon önskade. Somna tryggt med nygamla bästisen tutte. Vi vet inte riktigt till 100 % vad som orsakade detta men vi har nu lärt oss att fylla upp kyl och frys med mjölk nästa gång, om hon nu skulle vilja äta mer än hon brukar.
Puh.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar