Dop bajs och bröllop

16/4 2011. Agnes dopdag och vår bröllopsdag.

Ni må tro att släkt och vänner blev paffa efter dopceremonin då prästen helt plöstligt fiskade upp en blombukett ur vasen som stod bredvid dopljuset och gav den till mig. Vips blev den en brudbukett. Jag hörde hur snyftandet satte igång (min mamma)när vigseln började, när de hade förstått vad som var i görningen.

Jag var inte det minsta nervös faktiskt. Nerverna lugnade sig direkt efter dopet.
Däremot bröt jag nästan ihop när de började spela bröllopsmarschen, då jag och M skulle skrida ut. Förbi familjen. Då darrade underläppen vill jag lova.
Agnes höll sig lugn och fin i sin mormors famn en bra stund innan hon började gasta.
Hon har en period nu när ingen annan duger förutom mamma och pappa. Främlingsfientlighet kan man nog kalla det.
Efter ceremonierna vankades det supergod buffé för de chockade gästerna, och innebandyfinal på TV. Storvreta försvarade guldet från förra året, till vår stora glädje.

Lilla Agnes blev nog lite chockad hon med av alla nya ansikten, som alla ville hålla henne. Till slut fick undertecknad sätta stopp, det blev helt enkelt för mycket.
Lillskruttan blev inte sig själv förrän idag! Nu är hon harmonisk igen. Igår gnälldes det hela dagen lång....

Agnes har bajsat nu också, om ni undrade. Två gånger på samma dag. Men det kom inget på dopklänningen. Nästan lite synd, det hade blivit en bra studentbild.

Summa summarum: Det var en fantastisk dag i lördags och jag är så glad att vi kunde gifta oss på det här sättet. Jag är INTE en av de flickor som drömt om sitt bröllop sedan de var fem år gamla. Jag skrattar nästan ihjäl mig vid tanken på mig själv i en vit brudklänning. Det skulle kännas som att jag klädde ut mig. Det är inte jag.

Tack alla ni som var med och förgyllde vår dag!