det är fredag. Oktober börjar rinna iväg. Jag har förlikat mig med tanken på att bebis nog kommer att bli ett novemberbarn. November som är den absolut tråkigaste månaden på hela året. Du får äran att förgylla den lilla vän. Ett ljus i mörkret.
Mörkret har jag alltid haft svårt för. När jag var liten var jag övertygad om att jag hade fötts i fel land. Medelhavets klimat skulle passat mig som handen i handsken.
Jag älskar ju medelhavsområdet. Eller nej inte Grekland förresten. Det är vackert men dit åker jag inte igen av principskäl. Alla tiggande hemlösa hundar och katter. En del grekers horribla syn på djur. Fruktansvärt. Det blir ingen semester för jag kan inte blunda för sånt.
Italien däremot. Älskar't.
Har just skickat iväg M till affären. Han har fått i uppgift att handla kantareller, hoppas inte säsongen är riktigt slut ännu. Ikväll tänkte vi mumsa på kantarellsmörgåsar och imorgon inmundiga lunch i form av kantarellpasta.
Det har blivit mycket halvfabrikat på sista tiden. Egentligen vill vi ju laga all mat själva, och även om vi nästan alltid väljer ekologiska alternativ vad gäller råvaror vore det fint med mer hemlagat. Dock har ingen av oss direkt begåvats med några kulinariska talanger och sen prioriterar vi annat framför att ta oss tid i köket. Ska försöka ändra på det framöver. Babysteps.
Nu ska jag kolla in senaste avsnittet av Grey's Anatomy. Den enda kontakten med sjukhusvärlden jag har numera. Det har varit dåligt med skvaller från ortopeden.
Saknar faktiskt jobbet ibland, även om jag har mina stunder då jag tänker att jag vill jobba med djur istället för människor. Det skulle vara kul.
Samtidigt är det något särskilt att befinna sig på sjukhus, där allt händer. Där livet möter döden. Ansvaret för patienterna. Lösa problem i team, mediciner, nya rön, vara spindeln i nätet. Jag gillar det.
På min avdelning är det väldigt lite omvårdnad i de dagliga uppgifterna som sjuksköterska, det hinner man inte med. Det är mycket medicin och kirurgi förstås, ansvar för 8-12 patienter beroende på bemanning. Mycket tänka och göra själv, ha koll på allting kring varje patient. Äldre multisjuka patienter vars grundsjukdomar komplicerar saker och ting. Det är mycket läkemedel, infusioner och hemplanering. Mycket tekniska prylar som smärtpumpar, hantera sug och syrgas mm. Patienter som helt plötsligt blir allvarligt sjuka, då gäller det att reagera. Tusen miljoner saker man måste kunna. Det är knepigt att få ihop arbetsdagen ibland. Att känna sig otillräcklig hör till. Men kul är det att arbeta sida vid sida med duktiga kirurger,undersköterskor och andra personalkategorier.
Den enda tiden då det är mindre roligt på ortopeden är när den första halkan kommer....
Jag lämnar er denna fredagskväll med en vacker trudelutt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar