Idag ägde den årliga födelsedagslunchen rum. Pappan fyller egentligen år på måndag men Agnes farmor, farfar, farbror och gammelmormor (ja Christina, internet gav mig rätt) kom upp idag för en lunch. Vi bestämde oss för att gå till en italiensk restaurang i stan.
Vädret: - helt klart. Grått, kallt och regnigt. Ingen strålande majsol precis.
Restaurangen: +++ Mysigt, rödrutig duk på bordet och charmigt störig italiensk musik i högtalarna. Däremot var det ack så trångt vilket inte är en hit när man har med sig barn.
Barnvänlighet: + Servitören godkände att vi tog med vår sulky in på restaurangen. Agnes sitter inte så bra i barnstolar ännu, hon är så liten i kroppen att hon vinglar fram och tillbaka i dem. På vägen in i restaurangen grymtade kocken surt att vagnen fick vi minsann lämna utanför. Vi hänvisade till servitörens löfte och fick typ komma in på nåder. Barnstolar hittade vi ändå inga, förrän vi gick på toaletten. Där stod de staplade, bra gömställe! Någon micro för att värma barnmat kan man kanske inte räkna med på denna typ av restaurang. Framkomligheten var inte så bra. Trångt som sagt.
Sällskapet: Helt klart +++++
Huvudrätt: +++ Linguine med vitlöksfrästa tigerräkor och pinjenötter. Det var gott men hade behövt lite mer sting för att få bättre betyg. Salt, framför allt. sen var det lite läskigt med den där jättestora hela tigerräkan som låg ovanpå maten som garnityr. Den liksom stirrade på mig med sina svarta pepparkornsögon.
Efterrätt: ++++ Chokladfondanten var underbart god och serverad på ett konstnärligt sätt.
Servicen: ++ Servitören höll så låg profil att han nästan inte märktes. Han jobbade inte för dricks det märkte man på hans obefintliga motivation.
Han var absolut inte otrevlig men det hör till att fråga ett sällskap om maten smakade bra. Han får dock ett extra plus för sin fräsiga hästsvans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar