BVC

Idag var det dags för 6-månadersbesök med läkarundersökning och vaccination. Jag och pappan åkte dit och satte oss i väntrummet. Normalt sett är vi nöjda med vårt BVC och med vår duktiga och trevliga distriktssköterska P.
Idag åkte vi därifrån mindre nöjda. Jag var arg som ett bi. Som vårdpersonal har jag kanske andra krav på vården. Dock tycker jag att man ska kunna kräva av vårdpersonal att sköta sitt arbete på ett tillfredsställande sätt, samt ha ett professionellt och trevligt bemötande gentemot patienter.

Vi sitter alltså i väntrummet en solig eftermiddag och väntar på att vår distriktssköterska P ska visa sitt alltid lika glada ansikte i dörröppningen.
Så sker inte. Vi blir uppropade av en äldre man som ser ut att vara ca en vecka ifrån pensionens glada dagar.

Märklighet nr 1: Mannen presenterar sig inte trots att vi aldrig sett honom förut. han berättar varken vad han heter eller vad han har för titel.

Märklighet nr 2: Mannen berättar inte vad som hänt med vår vanliga distriktssköterska, utan fortsätter att vara moltyst

Inne på behandlingsrummet sitter en kvinna i medelåldern. Hon ser vänlig ut och tittar trött upp från sina papper när vi kommer in i rummet. Den märkliga äldre mannen går omkring i rummet som en osalig ande, fortfarande utan att säga ett knyst.

Märklighet nr 3: Kvinnan tar mig visserligen i hand men utan att säga sitt namn eller yrkestitel. Hon har heller ingen namnskylt så att man kan ta reda på det. Hon hälsar inte på pappan.

Därefter frågar jag om Agnes ska vägas eller mätas för ingen därinne säger något om vad som ska ske. Sagt och gjort Agnes mäts och vägs och därefter väntar läkarundersökning. jag har nu räknat ut att det är kvinnan som är läkaren och mannen som är distriktssköterska för jag har lyckats få en skymt av hans namnskylt.

Märklighet nr 4: Ingen berättar om hur kurvan ser ut. Vi får fråga själva hur tillväxtkurvan ser ut och om det ser bra ut.

Efter undersökningen ställer läkaren lite förstrött några frågor om motorik och vill se att Agnes kan flytta ett föremål mellan händerna. Det kan hon.

Sedan är det dags för vaccination.

Märklighet nr 5: Ingen information överhuvudtaget ges om vilka sjukdomar vaccinationen är emot varpå vi frågar. Läkaren hummar tankspritt och kikar i sina papper, sedan läser hon innantill.

Märklighet nr 6: Varken läkaren eller distriksssköterskan använder handskar eller spritar av området i vilket de ska sticka.

Märklighet nr 7: Varken läkaren eller distriktssköterskan informerar om eventuella biverkningar vilket man verkligen MÅSTE göra. Tur för Agnes att hon har en mamma som jobbar som sjuksköterska...

Jag blir så trött ibland. Så trött på bristen på information, på den tysta kunskapen som viss vårdpersonal verkar tro att lekmän också har. Patienter behöver information , och ett gott och engagerat bemötande. Ska det vara så svårt?

Agnes vägde 7760 g och är 70 cm lång. Allt såg bra ut.

Nu är det ledset här hemma. Agnes är gnällig och gråter. Hon har fått en alvedon nyss. Vi får se om det blir någon sömn inatt.

På tal om sömn har jag just fått det glädjande beskedet att jag ska jobba 85 % natt när jag börjar jobba i september. Det känns bra för då får jag mer tid att spendera tillsammans med min underbara lilla familj och Agnes behöver kommer inte att behöva vara lika mycket på dagis.