Sådär. 3 nätter avklarade. Det var roligt att jobba även om det blev kaos i mitt huvud till en början. Det var en hel del som var nytt!
Saker som tidigare varit självklara fick jag lära på nytt, t.e.x att hitta i läkemedelsrummet. Efter varje natt som gick blev jag dock varmare i kläderna och nu känns det som om jag aldrig varit borta. All kunskap jag har kommer sakta tillbaka till mig, liksom avdelningens rutiner.
Det har varit tre roliga nätter, särskilt den sista. Tack gulliga SSK A för det!
Nu undrar ni förstås hur det gick med Agnes här hemma. Överlag gick det över förväntan. Den första natten vaknade hon och var orolig, skrek en stund men somnade sedan om. Natt nr två blev som en dröm enligt pappan. Agnes sov i princip hela natten.
Så kom då natt nummer tre och bakslaget. Skrikfest i en hel timme. Inget kunde trösta henne. Det var inte roligt att få det sms:et kl 02 i natt när man är på sjukhuset och ingenting kan göra. Men hon hade somnat om sen och sov gott när jag kom hem. Då fick hon bröstet och sov till 10 imorse.
Den närhet som Agnes inte har fått via bröstet på natten har hon tagit igen med råge på dagarna. Hon vill vara i min famn konstant. Så fort jag släpper taget för att göra något ropar hon "mamma" och vill att jag plockar upp henne igen. Hon vill helst vara klistrad vid min kropp. Lilla vännen.
Det kan vara lite frustrerande men jag försöker möta hennes närhetsbehov så mycket jag kan. Att man är så saknad och behövd, det känns konstigt ibland men samtidigt alldeles fantastiskt. Pappan var psykiskt utmattad imorse han och är mer än glad över att jag ska vara ledig till på måndag....
Ikväll blir det en tur till Gränby C. Agnes behöver lite nya kläder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar