Vi har köpt bostadsrätt!!

OCH DET KÄNNS SÅ HIMLA BRA!!

Även om jag aldrig trodde det skulle ske igen ska vi bo i nyproduktion.
Efter förra gången vi gjorde det kände jag att det kan vara så ocharmigt. MEN jag har också lärt mig en hel del om mig själv efter vår tid här på landet. Som jag sagt tidigare har jag ALDRIG drömt om att äga ett hus, inte som liten och definitivt inte som vuxen. Jag har aldrig sett mig själv påta i rabatter, dricka kaffe på min egenhändigt byggda altan eller annat som har med husägande att göra.

Däremot förstår jag er som vill köpa hus. Jag fattar grejen. För mig låter det urmysigt att ha hus i teorin. Men realiteten ser ofta annorlunda ut. Jag orkar inte. Kanske kommer jag känna annorlunda om 5 år och Agnes är lite större.
Vi känner också att vi nog vill bo i radhus/hus i Uppsala, vilket är ganska dyrt. När vi har råd kanske vi slår till.

Jag har ju alltid sett mig som en lägenhetsmänniska, svag för krypavstånd till affärer och kaféer. Jag vill inte renovera bort mina helger semestrar, fixa och dona hemma. Har tummen mitt i handen.
För mig är ingenting värt det, inte ens slutresultatet. Jag vill heller inte behöva ha en buffert på 50 000 kr, ifall något skulle gå sönder. Det kan det ju förstås göra även i bostadsrätter och pengar behöver man alltid ha på kontot. Men man behöver kanske inte ha ångest för att värmepumpen håller på att gå sönder och att det kommer kosta skjortan.
Vi vill inte heller lägga större delen av vår hushållsekonomi på boendet. Vi vill ut och resa, leva gott. Kanske ha en båt.

Vi fastnade i bilden av att man ska ha hus när man har barn. Förlorade nog oss själva lite i den. Det var nog bra att vi inte hade hela den där insatsen ändå. Nu blir det som det ska vara.

Vi trivs super här på landet men nästa år blir vi åter stadsbor. Och det känns fint som snus! Det som är bra med området är att det bor många barnfamiljer där. Det är gångavstånd till skolor och förskolor, mataffärer och fritidsaktiviteter. Skogen ligger runt knuten, likaså ett större köpcentrum.

Bostadsrätten vi ska flytta in i är en lägenhet, i radhusform. På markplan, vilket betyder egen uteplats!

Och "lägenhetsradhuset" är verkligen så himla fint, och välplanerat.

Vi är så himla glada. Det enda som är lite jobbigt är att inflytten inte är förrän nästa år. Men det blir nog bra, då får vi njuta desto mer av lantluften under tiden.

Nu ska vi fira, med svenska jordgubbar och vaniljglass.