Nu är vi hemma igen efter en underbar och extremt blåsig helg i kuststaden vid the irish sea.Allt gick oerhört smidigt måste jag säga, då menar jag förstås själva resandet. Vi var lite nervösa inför flygresan måste jag erkänna. Vår lilla paraplyvagn underlättade mycket. Den fick man nämligen ta med ända till gaten och vika ihop, så tog personalen hand om den sedan.
Agnes sade inte ett pip under start och landning på ditvägen, hon verkade inte störas alls av förändringar i lufttrycket. Man har ju hört att små barn kan få ont när det slår lock för öronen. Planet var fullbokat men som tur var lyckades vi få till det så att vi fick ett tomt säte emellan oss. Där kunde Agnes ligga och sova när vi flög, och ligga på rygg med sina leksaker. Det är en av fördelarna med att flyga med bebisar, folk drar sig för att sitta bredvid barnfamiljer.....
Ett extra säte är verkligen att rekommendera för det kan bli jobbigt att hålla ett barn under en hel flygresa. Nu flög ju vi endast under 2 timmar men är destinationen Thailand eller dylikt måste man nog ha lite mer plats. Blöjan bytte vi enkelt på flygplanstoaletten, det var trångt men gick förvånansvärt bra. På hemvägen var Agnes otroligt trött efter att ha blivit väckt i okristlig tid. Vår lilla donna behöver minst 10 timmars sömn för att fungera bra och 7,5 timmar gör henne minst sagt grinig..Därav gnällde och smågrät hon under starten men lugnade sig när hon fått lite fruktpuré och 40 minuters sömn.Det är alltid bra att ha lite fruktpuré i väskan. Det har jag var vi än åker numera. Går snabbt och behöver inte värmas. Man får ju ha barnmat i handbagaget, sjukt bra.
Liverpool var blåsigt. Oj vad det blåste. Mycket. Hela tiden. Typ 26 sekundmeter. Men det var en mysig stad som hamnstäder ofta är. Beatles gjorde sig ideligen påminda och dialekten var svårbegriplig. Hotellet var bra, de hade en restaurang som serverade riktigt god mat. Folket i stan var trevliga, bra shoppingutbud för dem som orkar.
Pappan gick på match som Liverpool FC vann med 3-0.Kort sagt en lyckad resa! Nu ska jag gå ner till min lilla familj. Agnes övar på att krypa och äter på sina tår. hur hon får upp dem till munnnen är för mig en gåta....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar